- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
655

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svensk s k ö n li t ter a tur i Finland

ten och äventyrarhågen med en storstilad
enkelhet, som påminner om en isländsk
saga. Det blir naturligtvis därigenom mera
en skildring av yttre miljö och yttre
handlingar än av en själs inre utveckling.
Ingvar Torkelsson hör icke till de litterära
figurer, vilkas karaktär vi se levande
framför oss på grund av ett litet psykologiskt
drag, som författaren fångat i flykten;
något sådant vore ju också främmande
fölen bok som Hornborgs, som lägger an på
en viss arkaisk och stiliserad enkelhet.
Rent språkligt står »Ingvar Torkelssons
stjärna» mycket högt. Det är en njutning
att läsa Hornborgs prosa; den har en klang
av metall, en glans av soliga rymder och
blånande hav.

Harald Hornborg, en bror till Eirik
Hornborg, har tidigare gjort sig känd som
den spirituelle författaren till den
historiska fantasiromanen »Herr von
Loewen-ecks kamp». I en ny roman Martin
Tiirk-heimer har han fortsatt sina avslöjanden
från hovet i Alt-Sonnenburg. Författaren
har maskerat sig som den pratsjuke, senile
livläkaren Martin Türkheimer, som
skildrar alla de underliga tilldragelser och
äventyr han varit med om under sin vistelse vid
hovet. Hans berättelser äro kostliga i sin
parodiska gestaltning; gravallvarligt berättar
han på ett ställe om en greve, som blivit
eremit och dragit sig undan världen med en
liten hovstat av cirka fyrtio personer —
»eller med andra ord en lämplig uppvaktning
för en eremit, som ville undfly världen».
»Martin Türkheimer» är förströelselektyr.
Som sådan är den mycket lyckad; den stora
romanen lyses upp av författarens friska
be-rättarglädje och spirituella skämtlynne.

Jarl Hemmers nya diktsamling heter
Helg. Titeln samlar i en brännpunkt allt det
nya ljus, som fallit över Hemmers diktning.
I boken talar en människa, som trätt ut ur
ångestens och skuggornas värld. Han ser
allt med en konvalescents milda och
kärleksfulla ögon, för vilka allt blir vackert och
skimrande: allt får en underbar, skär dager
över sig; trädens och gräsets grönska blir
paradisiskt ren och ljus; naturen blir ett
elyseiskt fält, där sommarens fagraste
blomster prunka. Hemmer, vår litteraturs
visdiktare, besjunger naturens skönhet i strofer,
vilka äga dansens graciösa rytm:

Eirik Hornborg.

Pollengula, silkesiena, solomspunna sälg,

vad jag älskar, älskar dig i pingstens blåa helg!

Lys, du vårens väna fackla,

medan hundra humlor vackla

rusiga i dina hängen, surrande en hög revelj!

Vart jag vänder mina ögon, vagga hängens gull,
hela våren, hela världen står av sälgar full. —
Kom, jag vill ditt hår bekransa!
Mellan sälgar låt oss dansa

hela dagen, hela natten för det gyllne livets skull!

(Sälg i sol.)

Men diktaren är bara en tillfälligt
gästande främling i naturens värld. Hemmer är
innerst en etiker: han kan icke glömma de
mänskliga problemen och det moraliska krav,
som talar i hans bröst. Han ser mänskolivet
mot bakgrunden av världskrigets häxsabbat
av hat och våld; det växer fram ur denna
känsla en romantisk längtan till landet som
icke är, bort från den blodbesudlade jorden,
bort från människornas ondska. Den nya
maskinkulturen, teknikens vinningar kunna icke
ge människan någon sann lycka; en lösning
kan icke heller ernås genom en omdaning av
samhället; det är själva människan som
måste förändras, mänskosläktet måste kunna
skapa Människan. Inne i människan gömma
sig de hemska urtidsmonstrer, som
psykoanalytikerna tala om, men där bo även helande
och frälsande makter: godhet, renhet,
barmhärtighet. Det heligaste i människan är
hennes längtan efter rättfärdighet; den lyfter
henne över det jordiskt besudlade och allt-

655

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free