- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
8

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den svenska tidskriftslitteraturen. Några konturer av dess historia. Av Oscar Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Wieselgren

och Gylfe bott i Dagsnästrakten, men
någon mera framträdande roll i förbundet
kom han aldrig att spela, och Idunas
redaktion aktade sig visligen för att öppna
tidskriften för alstren av hans
vittsvävande och okritiska fantasi.

Ett vittomfattande litterärt projekt, som
emellertid aldrig nådde över projektets
stadium, var Askelöfs år 1812 planerade
»Tidning för vetenskap och konst», som
avsåg att bliva en allmän svensk
recensionstidskrift, vilken enligt utgivarens
avsikt skulle »med fullständighet upptaga
till granskning alla inom riket
utkommande böcker». I anseende ej nrndre till
gagnet av sitt företag än även till tyngden av
postportot anhöll han i april år 1812 hos
Kungl. Maj :t 0111 att få njuta lindring i
postavgifterna för nämnda publikation.
Vederbörande i regeringen behövde
emellertid aldrig taga saken under närmare
omprövning, då Askelöf nämligen så vitt
man vet aldrig hann få ut ens ett
provnummer av sin tillämnade publikation.

»Ultraistisk», som man sade inom de
liberala kretsarna, var Svea, den tidskrift
i vilken universitetskonservatismen i
Uppsala under 1820-talet hade sitt förnämsta
språkrör. Bland sina medarbetare räknade
den praktiskt taget alla det dåtida
Uppsalas mera betydande krafter. Geijer
offentliggjorde här sin berömda
avhandling Feodalism och republikanism, Biberg
formulerade i uppsatsen Om falsk och
sann liberalism den reaktionära statslärans
huvudsakliga programpunkter, Grubbe
skrev i filosofiska frågor, Atterbom i
estetiska m. m. Att Svea var både läst och
spridd framgår av den energi, varmed
man på liberalt håll ansåg sig böra
bekämpa dess läror. Utgivningen var dock
icke alldeles regelbunden (ett par år var
den helt och hållet inställd), och hade ej
intresserade utomstående lämnat
publikationen sitt stöd hade den kanske ej kunnat
hålla sig uppe så länge som den gjorde.

Dess årgångar tillhöra emellertid utan
fråga det intressantaste som vår äldre
tidskriftslitteratur har att uppvisa.

Ett för sin tid betydelsefullt organ, som
visserligen icke blev långlivat men som
dock genom sin upphovsmans överlägsna
egenskaper kom att uppmärksammas inom
vida kretsar, var Hans Järtas tidskrift
Odalmannen, som utkom i två
innehållsrika häften och ett bihang under åren
1823—24. Syftet med Järtas publikation
var framför allt att skapa ett forum för
hans egen politiska och sociala åskådning,
men samtidigt önskade han också att genom
framställandet av nya synpunkter leda de
inom den samtida litteraturen tvistande
fraktionernas intressen in på nya banor.
»Jag har ej framställt mig som en stolt
fredsmedlare», skriver han i november
1823 till sin yngre vän Bernhard von
Beskow, »men jag har yttrat min önskan
att de krigande ville sluta sin onyttiga
strid, varav endast deras gemensamma
fiende drager fördel.» Emellertid lyckades
det honom icke alls att realisera sina
goda avsikter. Omdömena om Odalmannen
blevo vad den nya skolan beträffar föga
älskvärda. Palmblad och Atterbom drogo
till strids emot den i en gemensamt
avfattad recension, införd i Svensk
Litteraturtidning, där »de Neutrale och
Indifferente», till vilka Järta i främsta rummet
räknades, blevo utsatta för vassa pikar,
och från det motsatta hållet, där man
egentligen bort se företaget med betydligt
större sympati, hördes även kritiska röster.
Det var Wallmark som här trädde i
stridslinjen, därtill uppmanad av Karl Johan
själv, vilken i Järtas samhällsfilosofiska
uppsatser tyckt sig finna en konservatism,
som betänkligt närmade sig den
legitimis-tiska åskådning, för vilken den bekante
schweiziske statsrättsläraren Karl Ludwig
von Haller i sitt några år tidigare utgivna,
mycket uppmärksammade verk
Restauration der Staatswissenschaft gjort sig till

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free