Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den svenska tidskriftslitteraturen. Några konturer av dess historia. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Wiese Ig r e 11
satser hade Rydqvist god hjälp av sin vän
Beskow, som genom sina vidsträckta
förbindelser med utländska litteratörer och
bokkännare ägde möjlighet att snabbare
och säkrare än de flesta bland sina samtida
i Stockholm få reda på vad som tilldrog
sig inom den europeiska litteraturen.
Anmärkningsvärt är det intresse Rydqvist
visar teaterförhållandena i huvudstaden.
Han bemödar sig tydligtvis om att så
fullständigt som möjligt redogöra för alla där
inträffande märkligare händelser, och det
är därför med full rätt som Warburg
kallat honom vår förste teaterrecensent i
större skala. — Heimdall hade avsevärd
framgång och lästes enligt Rydqvists egen
uppgift mycket i Stockholms bildade kretsar,
särskilt de högre. Utgivaren anser själv,
att det till väsentlig del var hans egenskap
av att vara Heimdalls redaktör som kom
honom till hjälp, då han år 1831 efter fyra
års lönlös tjänst i Kungl. Biblioteket
ingick till regeringen med en underdånig
hemställan om att bliva med något arvode
ihågkommet!. Att denna ansökan, tvärt
emot vad man kunnat förmoda, blev
bifallen torde i huvudsak få skrivas på
Heimdalls konto.
Ett eko av den franska liberalismen är
den av W. F. Dalman år 1830 utgivna
tidskriften Mi mer. Flertalet av de däri
intagna artiklarna utgöras av översättningar
ur Revue de Paris och Journal des débats,
men även engelska publikationer som
Quarterly Review uppmärksammades och
skattades av den flitige redaktören.
Originaluppsatser saknades dock icke. Utom
Dalman själv, som bl. a. där publicerade
en utförlig kritik av det
Anckarsvärd-Richertska förslaget till
nationalrepresentation. räknades bland dess medarbetare
Agardh, S. L. Theorell m. fl. Efter ett år
hade Dalman emellertid tröttnat och
meddelade, att Mimer icke längre skulle
fortgå som periodisk skrift, då »flera
omständigheter hava övertygat Redaktionen där-
om att denna form för en tidning icke är
den som i vårt land bidrager till sitt
ändamål».
En form av tidskrift, enastående i vårt
lands litteratur så till vida att redaktion
och medarbetarstab sammanfattades i en
enda person, är Geijers berömda
Litteraturbladet. Att det framkom i så egenartad
gestalt berodde därpå att Geijer efter sin
brytning med den äldre konservativa
åskådningen hade så mycket på hjärtat att
han kände sig i behov av ett eget organ
för att få fram i ljuset vad han tänkte.
»Jag måste börja en tidskrift; jag är
tvungen därtill» förklarade han vid
jultiden 1837, då tankar och känslor inför
den stundande idéstriden bröto sig som
häftigast i hans inre. Att företaget var
djärft förstod han bättre än någon annan,
och han gjorde sig inga illusioner om dess
emottagande. »Det personliga i företaget
kan tydas som ett stort anspråk», yttrar
han i sitt företal, »och stora anspråk pläga
ej sällan dölja sig bakom stora ursäkter.
Den som skriver dessa rader har inga
sådana att förebära — varken vänners råd
eller gynnares uppmuntran. Han har
endast manat sig själv, och beslutet,
ursäktligt eller icke, är fullkomligen hans eget.»
Den verkan, som Litteraturbladet
framkallade, blev som bekant också oerhörd.
Längst gick Atterbom, som i brev till
Beskow år 1839 förklarade att »Upsala blivit
ett litet artigt helvete eller pandemonium.
tack vare vännen Geijer, som meel sitt
Litteraturblad öppnade Pandoraasken för allt
detta djävleri.» Inom landets liberala
kretsar var man å andra sidan mycket stolt
över den nyvunna bundsförvanten, om man
också med kännedom om Geijers
utpräglade självständighet sade sig, att han
näppeligen torde vara att påräkna som
meningsfrände i alla de frågor, som för
tillfället stodo på dagordningen.
Litteraturbladets häften emotsågos emellertid på alla
håll med den största spänning och recen-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
