Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En dag. Av Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäves skall mitt bröst
försöka stänga stunden inne.
Skänk detta nu en röst,
och det blir dock till sist ett minne
som mister doft och ton
och intet mera har att säga.
En illusion
är allt man vill och allt man tror sig äga.
Allt glider undan, intet stannar,
allt tänds och brinner ner,
allt blir ett aldrig mer,
hur än man klagar och förbannar.
Det är som själva ljuset finge
en tyngd och sänkte sig
på luftig stig
och bleve stoft hos stoften utan vinge.
Det har nu icke längre samma
ljuva förtrollning kvar
som svepte våra dar
en gång i morgonrodnans flamma.
O gryningsvärld, du värld
för gudar och för gudars like,
dig blev beskärd
en fattig plats i människornas rike!
Vad eld omkring mig här!
Som vita kroppar molnen svälla,
och guldtung av begär
står dagen över livets källa.
Pans dova timmes lust
håller naturen saligt fången.
Det rörs ej pust.
Det stiger blott den stora skaparsången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
