Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En dag. Av Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hög och middagsklar
ser solen ned på våra strider.
Soldyrkare det har
en skugga gjort mig till omsider.
Jag vet ej om det är
så ångestfyllda tragedier
som ljusets, när
det dör i mörker och i signerier.
Det dunklas mer och mer, och alla
förgätna gamla namn
stå upp och virvla kring och kalla
ånyo på en famn,
ett ord, ett fäste blott i livet.
Men som en hemlig flod
går allt vårt blod,
och i den floden är vårt öde skrivet
Snart är du slut, min dag.
Du liknade de flesta andras.
Gav huld ibland och slag
ibland och skall ej fåvitskt klandras.
Du gav mig också ljus
av himlens ljus och lät min boning
i kvällens sus
få höra träden viska om försoning.
Nu har den sista svalan kretsat
sig trött kring takets ås.
Jag slår min dörr i lås
för allt som härjat och som hetsat
och lagt sig tungt på andetagen.
Min dag, var du ett liv?
Kom, natt, och giv
mig då din vilas nåd. Och tack för dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
