Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det tyska 1800-talets måleri. Reflexioner på en utställning. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ti s t af Näs s trä m
uppskattning har på sina håll tolkats
såsom ett utslag av en — förvisso
nyvaknad — otillbörligt pösande svensk
självkänsla, men det torde vara riktigare att
betrakta den såsom en icke obefogad
kritik av de något gyttriga principer och de
alltför populära fordringar, enligt vilka
dessa utställningar i regel arrangerats. En
hyperboreisk huvudstad på 590 nordlig
bredd skall naturligtvis vara glad åt varje
levande pust av främmande konstkultur,
som svävar in över dess borgerliga
mal-mar, men å andra sidan får det icke
förbises, att en utrikes gasterande
rikskonstutställning, i den estetiska kulturens
intresse, bör vara först och främst en
konstnärlig, icke en diplomatisk gest.
Den ytterst märkliga och minnesvärda
utställning av franskt måleri från David
till Courbet, som Föreningen Fransk
Konst anordnade i Nationalmuseum på
våren 1928, erbjöd ett ojämförligt
lysande exempel på hur en dylik utställning bör
sammansättas. Där representerades detta
glansfulla skede i europeiskt måleri av
halvtannat hundratal centrala verk av
periodens främsta konstnärer, med grandios
generositet utlånade av de ledande
museerna i Paris och franska provinsen. Ett
litet nordiskt land, vars konstnärliga
utveckling är innerligt förbunden med
Frankrikes, fick genom denna utställning
tillfälle att under ett par korta månader
stifta eller förnya bekantskapen med ett
måleri, som utgör en av dyrgriparna i
1800-talets kulturella arv. Det råder inget
tvivel om att denna franska exposition
just tack vare sin genomgående höga
konstnärliga kvalitet kom att bli en faktor av
diplomatisk betydenhet, så långt en dylik
effekt är möjlig på detta speciella område.
God konst är en god diplomat.
Den tyska utställning, som under
oktober månad 1930 pågick i Liljevalchs
konsthall, hade efter sin art något av
samma värde som den ovannämnda franska.
ehuru den tyvärr icke kom att spela
samma roll för det publika intresset. Vi bära
ju här i landet på en viss markant
likgiltighet för tysk konst, vilket naturligtvis
i hög grad sammanhänger med vår sedan
mer än ett halvt sekel pågående
orientering-åt franskt håll, måhända också med vår
förklarliga skygghet för den tyska estetiska
spekulationens spinnande mångordighet.
Den tyngst vägande avdelningen på
denna tyska utställning omfattade samma
period som den franska: från klassicism
till realism, och de bägge utställningarna
hade ännu ett gemensamt drag däri, att
arrangörerna avsiktligt undvikit »les
grandes machines», ej blott av praktiska skäl
utan även för att i stället bereda utrymme
för mindre beaktade verk, vilka synts
ägnade att kasta nytt ljus särskilt över
de-koloristiska kvaliteterna i de olika
konstnärernas ceuvre. Ett sådant grepp har det
goda med sig, att det i många fall
förskjuter de grupperingar och kategoriska
utvecklingslinjer, som den konsthistoriska
forskningen med sitt behov av schematisk
ordning och reda alltför villigt
organiserar och drar upp. Fullt så disciplinerad
och logisk, som den i allmänhet
framträder i den konsthistoriska litteraturen, är
verkligheten dessvärre icke: den roar sig
ofta med gratiösa krumsprång, den älskar
ofta undantagen mer än regeln, och den
visar häpnadsväckande ofta ett föga
utvecklat sinne för kronologi. Det är därför
det är så mycket roligare att se konst än
att läsa konsthistoria, och det är därför
den tyska utställningens historiska
’avdelning efterlämnar ett så stimulerande
intryck av visserligen tilltrasslat men
pulserande liv.
Å andra sidan måste det ju sägas, att
denna återblick på tysk i8oo-talskonst
mycket kraftigt underströk en utpräglat
tysk karaktär, i synnerhet om den
studerades mot bakgrunden av franskt måleri
under motsvarande period. Det är alltid
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
