Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det tyska 1800-talets måleri. Reflexioner på en utställning. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
Adolf von Menzel. Vid järnvägen till Potsdam.
På den tyska utställningen, liksom så
ofta annars, låg den tanken nära till hands,
att skissen stundom möjliggör en
rättvisare uppskattning av en konstnärs
måleriska kvaliteter än den slutförda
galleribilden. Anshelm Feuerbach lär ha
varit alldeles särskilt angelägen att i ateljéns
vråar dölja sina studier undan
allmänhetens blickar, men när de efter hans död
hängts upp i museikabinetten, har det
skett i känslan av att han i sina skisser
givit något av sitt bästa. Att så är
förhållandet, blev man livligt övertygad om i
Liljevalchs konsthall, där en oljestudie,
»Från Caracallas varma källor», strålade
törimpressionistiskt ljusbaddad och
fri-luftsfrisk med sin blonda, soliga grönska
i skrevorna mellan varmt rödbruna
klippväggar. Här mötte man en av dessa
anakronismer, som äro särskilt ägnade att
göra historien levande.
En annan och ännu märkligare
anakronism ställdes man inför i Adolf von
Menzels lilla kräset valda kollektion.
Liksom Corot i sin italienska
1830-talspro-duktion framträder här en impressionist
— i 1840-talets Preussen. Hos honom
firar den tyska iakttagelseskärpan sin
största triumf men höjer sig i samma nu till
dramatisk livfullhet och koloristiskt
raffinemang. I hans trots dess ofullbordade
skick alldeles gnistrande reportage från
begravningen av 1848 års tyska
revolutionshjältar förenas arkitektur och
myllrande människomassor till ett måleriskt
evenemang med revolutionärt klingande
ackord i grått, lejongul t, grågult, engelskt
rött och svart. Dagsljuset spelar kring
grupper och gestalter, som karakteriserats
med genial individualisering men likväl
glida samman till dramatiska och
koloristiska enheter. Ännu friskare och
»modernare» är emellertid färgverkan i ett par
av hans landskap, »Vid järnvägen till
Potsdam», där tågets pärlgrå rök svävar
mellan slättens bruntonade grönska och
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
