Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hur klockorna ringde i Gent på de vita hättornas tid. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR KLOCKORNA RINGDE I GENT
PÅ DE VITA HÄTTORNAS TID
Av FRANS G. BENGTSSON
i.
De Vita Hättornas män i Gent, de älskade ej sin greve:
där lupo de samman och stimmade högt, både vävar- och garvarskrån.
Hans fogde slogo de ned med svärd och sade att bäst det bleve
att gå emot greven av Flandern med spjut och få honom vänd därifrån.
— I Ypern sitta de fromt bak sin port, och Brügge är onda förrädares ort;
men Gent är mäktigt och Gent är stort, och nu är vårt tålamod slut.
—- Vi blötte vårt läder och spunno vår tråd till båtnad blott för hans grevliga nåd
men vilja nu pröva ett annat råd och göra vår flit med spjut.
— Låt maning och rop fara vida omkring och klockorna svinga med väldiga sving
och budet från Gent om stora ting runt Flanderns land bäras ut.
I Brügge sitter Herr Ludvig av Male, den mäktige flandriske greven,
och grubblar mörk över staden Gent: vad medel att pröva än,
sen hjul och stegel tillförne ej och ej sist privilegiebreven
räckt till för att stilla dess styva folk och dess bullrande åldermän.
— På Lys gå skeppen med hudar och ull, och gentarnas pung blir av silver full;
men talar jag till dem om skatt eller tull, strax stiger mot skyn deras rop.
— På Schelde gå skeppen med vin och malt, och gentarna dricka ottöttligt allt;
och mera reson tar en vildsvinsgalt än en gentare, morsk av sitt stop.
— De slogo min fogde och brände mitt slott och sade det skedde till varning blott:
Gud styrke den herre som fått på sin lott att tukta en sådan hop.
Och nu bredes budet om blodig tid med mäktig klang i Flandern,
ty nu ringa klockorna storm och strid med väldigt dån i Gent.
De kalla i gamman: »Häran, häran, I herrar av rang i Flandern!»
och mana tillsamman: »Nu man mot man, I åldriga skrån i Gent!»
II.
De Vita Hättorna sutto i Gent i mycken nöd och plåga,
ty greven dämde dem in med skepp och med starka flockar i fält.
Då sände de ut sina åldermän på magra ök för att fråga
om Gent kunde tagas tillbaka till nåd och slippa förgås av svält.
"46"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
