Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Faunillane. Carl Gustaf Tessins fesaga och vad den speglar. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faunilla ne
Titelbladet.
ram till ögonfägnad först i Paris och
sedan hemma i palatset på Slottsbacken.
De kopparstick som Tessin behöll voro
avsedda för ett tryck av Faunillane, en
liten raritetsupplaga om tre exemplar, som
Tessin gav parisboktryckaren Prault fils
i uppdrag att framställa. Den anonyma
publikationens fingerade tryckort
Badino-polis anger dess karaktär av skämt,
något som ytterligare betonas genom
titelplanschens bild av författaren i nattrock
och tofflor i nonchalant pose vid
skrivbordet, omsvärmad av bevingade putti
med narremblem. Boucher har i parentes
sagt med denna bild tydligen ej
eftersträvat någon porträttlikhet med Tessin.
Det blev ett förtjusande tryck, inramat
i rött med breda marginaler. Tessin lät
binda de tre exemplaren i citrongul
maro-quin med rika guldorneringar och
infäll-ningar i svart; pärmfodret av röd
maro-quin mot ett försättsblad i gult satin är
också vackert inramat i guld. Boken lät
tala om sig i Paris’ och Versailles’
salonger i februari 1741, och man
avundades de utvalda som fingo tillfälle att göra
bekantskap med den.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
