Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Faunillane. Carl Gustaf Tessins fesaga och vad den speglar. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid Le ij o n hit f v u d
La Tete Bo n3 i ö 0 a ute
fordrar en lycklig lösning av intrigen. Det
är i stället Gros-Sourcils, som redan på
första bladet av »gullscharpedrottningen»
betecknas som jättens dödsfiende. Men
under masken av Gros-Sourcils döljer
Tessin — det framgår otvetydigt av ett brev
från hans hustru — ingen annan än
riksrådet Ernst Johan Creutz, hattpartiets
buse under 1738—39 års riksdag, föremål
för ovilja i högre grad än någon annan
bland de riksråd av mösspartiet som vid
denna tid avskedades. Det säges om honom
i sagan att han påstås äga mycken makt
och föga anseende. Han var befryndad
med Eva Bielke genom hennes mor, och
la reine aux écharpes i sagan kallar
honom också »mon oncle».
Gros-Sourcils’ medhjälperska feen
Lu-tine kan ej identifieras genom den
tessinska familjekorrespondensen, men uppges
av friherrinnan Jennings ha sin
motsvarighet i »Josefa Flack, gift Franc
(hofdam hos Ulrika Eleonora)». Här
föreligger en namnförvanskning, som kan
förklaras, om man utgår från en muntlig
tradition. Damen ifråga var baronessan
Josepha Pflueg — enligt Anrep, tydligen
i anslutning till det svenska uttalet, »Flugg»
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
