Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Liten pilt. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G s t af U11 m a 7i
Men i den gamla parkens gömda vrå
en ensam fågel tycktes trotsa hösten.
Hans silverklara drill lät oss förstå
att han bevarat kärleken och rösten. —
Han sjöng för mig och mina kära två.
Vi tacka livets underfulla makt,
som för den troget bidande vill tala
och än då lust och lycka avsked sagt,
kan trötta hjärtan liva och hugsvala,
som spelar hoppets visa klart och milt.
Vi lyss till jollret av en liten pilt.
II.
(Vännen.)
Vem är det han ser,
när stilla han vänder
mot dörren sin blick
och dröjande ler
med små lyftade händer, —
fast ingen varken kom eller gick?
Så djupnande blå
då ögonen skina
och likasom tveka
att lysa mot mina.
Han glömmer att leka.
Vem väntar han på?
Kanhända en liten förtrogen kamrat
från drömmen så stilla
mitt under vardagens buller och prat
besöker den lilla? —
En osynlig vän,
som svunnit men lovat komma igen?
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
