Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Bildt. En svensk romare. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Bergman
betygelser från hemland och utland. Hans
utslocknande var sedan någon tid
väntat efter det svåra slaganfall, som för
ett par år sedan drabbade honom. Men
icke desto mindre gripes man av verklig
sorg inför detta dödsbud. Ty män sådana
som han äro sällsynta och oersättliga. Han
var i såväl det ena som det andra
avseendet huvudet högre än de flesta, denna
andligen och kroppsligen i sanning högresta
gestalt.
Utan överdrift kan det sägas, att
Sverige aldrig varit mer lysande representerat
i kulturens gamla hemland Italien än under
den långa tid Bildt där representerade oss.
Lysande var han ej blott genom sina yttre
företräden, som gåvo intrycket av en på
värdigaste sätt uppburen aristokratisk
tradition som harmoniskt lät förena sig med
ett modernt demokratiskt tänkesätt, en
klassisk stil i formerna, vilken icke
uteslöt en alltigenom realistisk syn på tingen.
Carl Bildt representerade en i våra
dagar tyvärr allt mer försvinnande typ av
högre ämbetsmän med vittra, konstnärliga
och lärda intressen, vilka icke äro av ytligt
slag, men vilka det oaktat icke inkräkta på
utan snarare förstärka de egenskaper, som
konstituera den samvetsgranne och
dugande ämbetsmannen. England har haft
åtskilliga statsmän av den typen och förvisso
icke farit illa därav.
Sant och träffande skriver dr G.
Jacobsson, Bildts senaste biograf (i Svenskt
biografiskt lexikon) :
En diplomats verksamhet undandrager sig
till större delen samtidens bedömande, men om
Bildt har sedan lång tid det ryktet varit både
stadgat och välgrundat, att han i Rom innehar
en ställning och ett anseende, som torde vara
få utlänningar förunnade. — — Hans
sändebudsrapporter — otvivelaktigt i framtiden
historiska källor av högt värde — äro formellt
mästerverk i sitt slag, fint litterärt utformade,
spirituella och utpräglat personligt hållna.
Efter en rask karriär som
legationssekreterare i Washington och i Wien samt se-
dermera som kabinettssekreterare i
utrikesdepartementet blev Bildt minister i Rom
1889, en post som han med undantag för
åren 1902—1905, då han under
unionskrisens vanskliga tid var vårt sändebud i
London, bibehöll ända till 1920. Han hade
då varit i diplomatisk tjänst i jämnt femtio
år. Men även under de tio år, som förflutit
efter hans avgång, har han stannat i Rom
och där alltjämt gjort vårt land och folk
ovärderliga tjänster, icke blott genom
många särskilda statsuppdrag, utan framför
allt genom den utomordentligt hedrade
ställning han intagit i den allmänna
opinionen i Roms kulturkretsar, en ställning vars
glans även återfallit på vår svenska nation,
åt vilken hans person bidragit att
bereda en hög uppskattning i det mot
germanfolken av gammalt rätt kritiska
Italien. Till svensk representant just i Rom
var han bättre skickad än någon annan.
Hans högst ovanliga och djupgående
klassiska, historiska och estetiska
bildning-gjorde honom till en auktoritet i Roms
och Italiens historia, konst, litteratur och
politik till och med för italienarna själva.
Han behärskade icke blott som de flesta
diplomater de tre vanliga kulturspråken
utan även med verklig suveränitet både det
antika latinet och den moderna italienskan.
Han hade ett enastående minne, som
kunde låta honom citera utantill långa stycken
från antikens klassiska författare, liksom
ur Italiens nyare litteratur. Han var en
utmärkt talare. Italienarna erinra sig ännu
med oförställd beundran det märkliga tal
han höll till den gamle Carducci, när han
till denne överlämnade det svenska
litterära Nobelpriset. Ännu så sent som den 27
november 1927 höll han i Roms äldsta
akademi, »Accademia degli Arcadi», ett
mycket uppmärksammat, formellt och reellt
glänsande tal med anledning av en svensk
vetenskapsmans inval i nämnda akademi.
Det var hans sista offentliga uppträdande i
Rom. Några månader därefter, på somma-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
