Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Golem. Grupp av förföljda judar.
runnen». Till slut Lea själv, så blek, så
jungfrulig, så förhäxad. En höjdpunkt och en
mycket hög sådan var, då hon med ädelt
behag, förtvivlad och skrämd, på sitt eget
bröllop dansade sig in i galenskapen, omgiven av
de mest pittoreska, starkt ryskt betonade
käringar. Det låg något groteskt, vackert,
hemskt i de mäns och kvinnors dans, som
omgåvo den vitklädda, mörka flickan. Den kom
en att tänka på de dansande besvärjelser, med
vilka urfolken vände sig till sina gudar, som
ville ha rött blod och kvinnor vita som en
Jeftas dotter.
Folksjälen kan förändras. Vi svenskar ha
ändrat oss på det sista kvartseklet. Vi
kunna nu göra affärer, så att till och med danskar
bli avundsjuka, och vi dricka rätt litet punsch.
Men i ett avseende äro vi lika som vi fordom
voro: vi undvika med ytterst få undantag att
skriva lustiga och lediga lustspel, d. v. s.
sådana som icke genom »idealisk» riktning
kunna göra anspråk på Nobelpriset men som
få oss att tillbringa ett par glada timmar.
Denna ytliga förmåga äga fransmän,
engelsmän, tyskar, ungrare, ja också amerikaner,
och alldeles särskilt danskar. Men vi svenskar
låta bra sällan komma oss dylika stycken till
last, och månget strängt ord slungas av
kritiken mot denna sorts dramatik, så att
åtminstone danskarna hade bort känna sig litet
generade på grund av sina grunda och
banala lustspelsförfattare. Finnes det dock ej en
och annan svensk, som då han såg Farmors
revolution tänkte: Den är visserligen gjord,
men hur många svenska lustspel äro lika bra
gjorda? Skall man behöva ta till andra
handens fingrar för att räkna upp dem? Ja, på
allra sista tiden. Allt skall dömas efter sin
art, och »Farmors revolution» av Jens Locher
vill först och främst roa, och med mig
lyckades det. »Farmors revolution» är ett krävande
namn, och dock infriades namnet på det mest
dramatiska sätt. En vacker änka—fru
Brunius med gifta både styvbarn och egna barn
bor på en stor dansk egendom med sin
svärmor, den imposanta etatsrådinnan Holm—fru
Karin Swanström. Ungdomen av rätt olika
åldrar var med sitt struntviktiga
vetande-allt-bättre nog rätt lik en hel del typer nuförtiden,
ehuru enligt min mening dygder och odygder
äro beundransvärt jämnt fördelade ej bara i
samhället utan också i åldersklasserna. Hela
sällskapet är ekonomiskt beroende av den
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
