Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a ti r in
Sture B a u d e som professor
Thomsen i Storken.
ken den eljes ej har inånga beröringspunkter,
ligger den på andra sidan om gott och ont.
Den var som inoljad av någon parfymerad
huile d’amour. Ibland får man, då man läser
lättsinniga böcker från 1700-talet, en känsla
av att svartsjukan saknades. Stycket visar, att
vissa kretsar även på 1900-talet tyckas ha
befriat sig från denna djupt mänskliga men
farliga passion. »Hör du, min lille vän, vi
måste skiljas. Jag älskar» — i det här fallet
var det Rudolf. »Jaså», säger Ralph och
nappar till sig en cigarrett. »Jo, naturligtvis!»
Ingen skottlossning, inga tårar, intet
självmordsförsök; men också i erotiken gäller det
»da wo du nicht bist, da ist das Glück».
Rudolf var ej så rolig i längden han heller, om
han också spelade golf betydligt bättre än
Ralph. När så det visar sig, att Rudolfs nya
chaufför var ingen mindre än Ralph själv,
som ville se, hur Rita hade det i det nya
äktenskapet, blir Rita dock något orolig över
att han ej var mera ledsen, utan att han
rentav funderade på att gifta om sig. Hon lugnar
sig först, när hon får höra att det var med
henne han helst ville göra detta. Bägge
herrarna voro super-chic och skilde sig blott
därigenom att den ene helst ville ha sin
whiskygrogg hemma, den andre däremot var mera på
teer och på klubben, vilket senare betyder
whist och whisky och vatten. Ja, detta var
lilla Ritas sorgliga saga. Den slutade
lyckligt, Ralph slöt henne åter i sina kraftiga
armar, och där hade hon det till syvende og
sist bäst, ty Ralph—herr Gustaf Cederlund
var kanske icke fullt så styv i golf och
tennis som Rudolf—herr Einar Axelson men
hade nog mera utvecklad världsvana och
replikkonst.
Dialogen var ett elegant tennisparti men
utan alltför hårda bollar. Jag hade roligt,
roligare än då jag ser på tennis. Det är
behagligt att blicka på Frau Rita—fru Alice
Eklund, se på hennes eleganta åtbörder, hur
behagfullt hon telefonerar eller skalar ett
cal-villeäpple, jazzar eller lyfter med lagom böjt
lillfinger ett glas likör till munnen. Ordens
ström flöt melodiskt, och särskilt behagligt var
att höra Ralphs och Ritas distingerade
munhuggande, som utfördes på det mest
kultiverade vis. Kan någon på hela halvön, från
Trälleborg till Nordkap, skriva en dialog som den
Leo Lenz kom med i »Trio» ?
Med en viss misstro gick jag till
Blanche-teatern för att se på Thit Jensens skådespel
Storken. Att det skulle bli bra spel, det trodde
jag. Men en tendenspjäs med
fosterfördrivning som huvudämne och skriven av en dansk
feminist, eller vad det rätteligen heter
nuförtiden, gjorde mig något tveksam. Jag hade
alldeles orätt. Det vill säga, inte alldeles, ty
spelet var verkligen av hög klass, såsom jag
väntat. Detta tendensstycke innehåller
emellertid mycken äkta känsla och ärlig
indignation och var på det hela taget så bra gjort, att
jag förvånades. Det förekommer ju ibland
tendenspjäser som äro både gripande och
väl-formade. Något av komik ligger över
»Storken», men den rödnäbbade vita fågeln är
också rätt svart och blickar högtidligt och
allvarligt på något av det mest smärtsamma i
tillvaron.
Stycket behandlar ett undantagsfall men ett
fall som även i vårt glest befolkade land
förekommer åtminstone några hundra gånger
om året och säkert alldeles tillräckligt ofta
för att man bör ägna det en mycket allvarlig
tanke.
En ung flicka Bodil Kragh—fru Esther
Roeck-Hansen bor i en advokatfamilj, där
fostersonen i huset Henning—herr Per-Axel
Branner förför henne. Hon föraktar honom
sedan med allt skäl, ty författarinnan har
här ej sparat på skuggorna. Då kommer en
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
