Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sockenfärd. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKEN FÄRD
Av GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
Jag går över frostiga ängar
med snö mellan styvnade strån.
Det sjunger i stolpar och strängar
till kvällsvindens nordliga dån.
Det låter så övergivet
som något på främmande ort.
Det sjunger om allting i livet
jag borde ha känt eller gjort.
Jag hör på de taktfasta stegen
att denna min ensamma färd,
den för mig blott in i min egen,
min enda verkliga värld.
Jag ser ju hur dungarna rita
konturer, som snart glida hän
och bli i det blånande vita
en svävande aning av trän.
Och här har jag lärt mig att stava.
Det brusar i skolgårdens alm.
Och här skall man en gång begrava
mitt stoft med en bön och en psalm.
Min fattiga hembygd, i långa,
befriande andetag
jag dricker som blomsterånga
din doftlösa vinterdag!
Allt detta, allt detta skall stanna
och bli till en moderlig tröst,
som stryker sin hand mot min panna
och smyger sig in mot mitt bröst.
Men bortom den ron skall jag höra
från strängar, som själen har spänt,
den bragd, som jag aldrig fick göra,
de känslor, jag aldrig har känt.
Du Iena mörker, som sänker
din vinges dun kring din son,
vad båtar den trygghet, du skänker
mot snyftningar fjärran ifrån?
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
