Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sinclair Lewis och problemet Amerika. Av Kjell Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kj ell Strömberg
tio år sedan. Med något av samma glada
krigarmod och festliga spexlynne har Sinclair
Lewis ryckt masken av det moderna
Amerikas verkliga ansikte. Det är visserligen ett
helt annat än det svenska åttiotalets.
Det vore ett fåfängt och överflödigt
företag att här detaljerat redogöra för Sinclair
Lewis’ levnadsväg och litterära gärning;
därom har tillräckligt talats och skrivits i dessa
yttersta tider både i in- och utland, och få
Nobelpristagare torde redan på förhand ha
kunnat glädja sig åt en bredare internationell
läsekrets. Vad jag har att komma med är
endast några reflexioner i marginalen till
arbeten, som alla människor ha läst och
kanske begrundat. Såtillvida har denna lektyr
för min egen del haft en oväntad effekt, som
jag icke längre är benägen att instämma med
Hjalmar Söderberg, vilken en gång
förklarat sig gärna vilja resa till Amerika,
förutsatt att han fick lov att återvända till
Europa med samma båt utan att ha behövt stiga
i land. Sinclair Lewis har övertygat mig
om, att mr Babbitts land verkligen är värt
en närmare bekantskap. Ingen har i själva
verket skildrat det med mera sympatiska
drag, givit det ett mera levande ansikte. Han
har icke sällan upptäckt människan bakom
förvärvsmaskinen.
Amerikas civilisation är framför allt
småstadens civilisation, det är en sanning, som
Sinclair Lewis icke tröttnar att inskärpa.
Nu kan man med småstad mena både ett och
annat. Europeiska småstäder kunna icke
skäras över en kam; de ha ofta, i synnerhet
om de äro gamla residensstäder, en rikedom
av original att uppvisa, som just i sin
egenskap av original äro föremål för allmän
aktning och sympati. Sinclair Lewis är bördig
från en småstad i the Middle West, ett litet
nybyggarsamhälle vid en järnvägsknut med
tiotusen likar på den ändlösa prärien, där
fordom bisonhjordarna betade och där nu
säden vaggar för vinden så långt blicken når.
»Isoleringen drar nog med sig tråkighet,
tarvlighet och elak, omättlig nyfikenhet på nästan
överallt», menar han, »i Frankrike och Tibet
såväl som i Wyoming och Indiana.»
»Men en småstad i ett land, som bemödar sig
att på allt sätt bli standardiserat, som strävar att
efterträda det victorianska England såsom världens
förnämsta medelmåtta, är ej längre blott sömnig
landsort, rofylld i sin lövskuggade okunnighet. Den
blir en makt som söker erövra jorden, nivellerar
alla skönhetsvärden, använder Dante till att göra
reklam för Gopher Prairie och klär gudarna i
konfektionskläder. Säker på sig själv vräker den
all främmande kultur åt sidan, liksom en
provryttare i brunt plommonstop besegrar Kinas visdom
och spikar cigarettannonser på valvbågar, som i
sekler burit tänkespråk av Konfutse. Ett sådant
samhälle fungerar ypperligt vid massfabrikation av
billiga bilar, dollarklockor och rakhyvlar. Men det
nöjer sig inte förr än hela världen också medger,
att livets mål är att åka bil, att göra reklam för
dollarklockor och att i skymningen sitta och prata
icke om kärlek och hjältemod utan om rakhyvlar
och deras fördelar. Och ett sådant samhälle, en
sådan nation regeras av Gopher Prairie-städerna.
Den mäktigaste industriman är blott en
framgångsrikare Sam Clark, och alla senatorer och stora
bolagsdirektörer äro byadvokater och
småstadsjobbare i förstoring.»
Citatet är hämtat ur Main Street. Det är
den amerikanska litteraturens första klassiska
småstadsskildring. Storgatan i Gopher
Prairie — alias Sauk Center, författarens egen
stamort — är inbegreppet av alla Storgator,
heter det i företalet. Den är bred, snörrät,
ledande till och från det tomma intet,
kantad av brädgårdar, fordgarage, mejerier,
låd-liknande boningshus och tvåvåningsaffärer:
»det förkroppsligade uttrycket för den
tråkiga ändamålsenlighetens filosofi» — mycket
»funkis» med ett ord, som vunnit popularitet
i Sverige. Den centrala praktbyggnaden är
järnvägsstationen, ty järnvägen fanns ’.ill
före staden på Västerns prärier. Vad
Storgatans invånare, som hämta sin andliga
näring i det omålade kapellet eller på
lvxbio-grafen Rosenknoppen, tycka och tänka, är
rätt; allt annat är straffbart kätteri. Och
liksom »Storgatan är civilisationens klimax»,
så representerar Gopher Prairies
järnvägsstation »arkitekturens fulländning».
»Detta är Amerika», utbrister författaren
med illa dold bitterhet. Gopher Prairie, som
ligger i Minnesota, kunde lika gärna ligga
i Ohio eller Montana, i Kansas eller
Kentucky eller Illinois. Ter sig då icke livet
väsentligt olika i mr Babbitts Zenith, en
blomstrande industristad på ett par hundra
tusen invånare, för att icke tala om
förhållandena i Österns stolta miljonstäder?
Sinclair Lewis ger klart besked i sin sista bok,
Dodsworth, utkommen 1929. Mr Dodsworth
är en förmögen bilfabrikant, som dragit sig
tillbaka från affärerna för att i Europa vädra
ut Zenithatmosfären. När han tänker
tillbaka på sina gamla vänner, finner han dem
likna gamla buttra bondgubbar, som till den
grad övat sig i försiktighetens dygd att de
mist förmågan att intressera sig för någon-
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>