Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma demoiselle George
Co mcdie-Français e.
Phèdre. »Ja, madame, om maman tillåter!»
Hon uppträdde alltså tillsammans med
Mlle Raucourt i Phèdre. Då upptäcktes
det hur väl den grekiska dräkten uppbars
av hennes figur, att hennes ansikte ägde
den rätta tragiska masken och att
huvudets hållning vittnade om att det en dag
skulle kunna uppbära en krona. Mlle
Raucourt var övertygad om att hon nu
funnit vad hon sökt, hon hade nämligen av
teaterns styrelse fått i uppdrag att i god
tid finna och utbilda en ung
skådespelerska som skulle kunna bli hennes
efter-trädarinna, då hon måste draga sig tillbaka,
denna elev skulle ur statens kassa erhålla
ett stipendium av tolv hundra francs om
året till den dag hon debuterade. Detta var
nämligen en tid, skriver Alexandre Dumas,
då regeringen, fast den hade mycket att
göra, inte skämdes för att på lediga
stunder ta hand om konsten.
Det blev alltså till slut uppgjort enligt
Raucourts önskan, och efter en
avskedsföreställning, där hela Amiens grät och
applåderade, sände blommor och konfekt
och små smycken, reste familjen Weymer
i en otymplig vagn till Paris, en resa på
två dygn. Fadern måste nästan genast
lämna dem, men modern och den lilla
systern installerade sig jämte familjens
barnjungfru för att den unga teatereleven
skulle ha ett hem i det okända Paris.
Så började Marguerite-Josephines
lektioner för Mlle Raucourt. Den första roll
hon fick läsa in var Émilies i Cinna, en
roll som hon icke förstod; hon fick allt
emellanåt gå till modern och fråga vad
alla dessa stora deklamationer betydde, hon
trodde aldrig att hon skulle kunna
framsäga dem. Men hennes lärarinna var
entusiastisk, hon var full av energi i allt vad
hon företog sig, och denna hennes speciella
elev skulle bli just den stora konstnärinna
hon hade planerat. Hon var ytterst
älskvärd, tog med sig den unga flickan på
alla visiter hon ansåg nödvändiga och var
så ivrig att planera för henne att tiden
nätt och jämt räckte till för lektionerna.
Hon hade tusen järn i elden, ett vidsträckt
umgänge som hon var road av, hon älska-
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
