Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma demoiselle George
Saint- Clou d.
kashmirschal, och för att invänta åttaslaget
satte hon sig i en loge på teatern och såg
Världsförakt och änger. En ung kamrat
kom till hennes förargelse in i logen.
»Tänker du se hela pjäsen, George?» — »Nej,
och du?» — »Inte jag heller, jag är
upptagen klockan 9. Så fin du är, skall du på
bal?» George visste vem som väntade på
kamraten klockan 9, det var general Junot,
guvernören av Paris, och hon tänkte mitt i
sin egen oro att generalen måtte ha ganska
dålig smak, eftersom den lilla aktrisen var
så utstyrd.
Förskrämd och upprörd satt hon sedan
vid Constants sida i vagnen som förde
henne till Saint-Cloud, och helst ville hon
vända hemåt. Constant bara skrattade, vilket
hon fann näsvist, men hon var i alla fall
glad att få lyssna, till hans lugnande ord
om Konsulns älskvärdhet, Constant var
icke nybörjare i detta slags ärenden. När
hon sedan stod ensam i Konsulns stora
sängkammare, sparsamt möblerad och
upplyst som till en bal, såg hon sig om efter
en vrå där hon inte skulle synas så väl
när han öppnade dörren, och så satte hon
sig i en bergère vid eldstaden. Napoleon
kom in, uniformsklädd och med hatten
under armen, men det låg ingenting formellt
i hans hälsning, han vann henne genast
genom sin vänlighet.
»Så er hand darrar — ni är då rädd för
mig, skrämmer jag er?» Hon stammade
något till svar om att hon var mycket rädd.
och han skrattade hjärtligt. Sedan han
frågat om hennes förnamn, sade han att
han ämnade kalla henne Georgina. Det blev
det namn som hela familjen Bonaparte
sedan använde till henne.
Hon skildrar utförligt detta sitt första
besök, då han uppmuntrade henne till att
tala om sitt liv, sitt arbete och sina
familjeförhållanden, dock först sedan hon bett
om att den starka belysningen i rummet
skulle mildras. »Konsuln», skriver hon
naivt, »måste ibland vara trött på sina
lysande och viktiga förehavanden, och han
tycktes finna behag i att lyssna till en ung
flicka, som talade okonstlat med honom.
Jag tror att det var något nytt för honom.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
