- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
189

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mademoiselle George

ter denna vecka av sällskapsliv och
uppläsningar fick hon av franske ministern en
vink om att det var tid att fortsätta resan!

I S :t Petersburg debuterade hon på
kejserliga teatern som Semiramis och fick
ögonblicklig framgång. Kejsaren
lyckönskade henne personligen och skänkte
henne snart för Semiramis’ roll en krona efter
modell av den som burits av Katarina II.
Ett parti vid hovet hade hoppats kunna
begagna henne som docka i ett intrigspel för
att avlägsna favoriten fru Narischkin från
kejsaren. Alexandre Dumas, som är
mycket frikostig i sin uppräkning av Mlle’
Georges kärleksförbindelser, både i fråga om
antalet och rangen, nämner visserligen
också kejsaren av Ryssland, men även om
det är sant, vann hon dock aldrig något
inflytande över honom.

Olycksvintern 1812—1813 blev Mlle
Georges sista i Ryssland. Hon avreste med
sin trupp under hedersbetygelser från det
ryska hovet och societeten, men samtidigt
ville man kanske där befria sig från
fruktan för franska spioner.

Mademoiselle Georges memoarer sluta
med hennes avresa från Paris. Sedan följa
blott spridda anteckningar. Om sin vistelse
i Ryssland har hon skrivit en knapp sida,
överresan till Sverige beskriver hon desto
mera i detalj. Det är ibland ganska svårt
att följa henne på vägen, särskilt som
utgivaren tydligen blandat samman de lösa
bladen och låtit trycka dem i vilken
ordning som helst. Hon börjar göra en lista
på städer som hon farit igenom under
färden från S :t Petersburg: »Viborg,
Friede-rickshan, Helsingfors, Abo», så kommer
»inskeppning från ön Åland, landstigning
i Grisfelhamm» och därnäst i listan
»utrikesministern greve dEngelstrom».

Under överresans alla svårigheter och
faror behöll Mademoiselle George ett
lysande gott humör, hon och den yngre
systern behövde bara se på varandra i sin
vinterutstyrsel, »stoppade som tjocka

Bayonnekorvar», för att brista i ohejdat
skratt. Den stora systern hade visserligen,
som hon tyckte, ett helt liv bakom sig, men
hon var dock bara tjugosex år och hade
aldrig varit fallen för att se dystert på
tillvaron. De fingo på Åland vänta ganska
länge på tillfälle att komma över till
Sverige, och förhållandena där voro föga
bekväma. Mlle George hade lyckats komma
över en mörk skrubb med en säng, men
pappa Weymer som var med — modern
var för länge sedan död — fick nöja sig
med golvet till liggplats. Matförrådet som
medförts från Finland började tryta.
Äntligen tillät vädret att överfarten gjordes,
den anträddes under en känsla av att
truppen gått ombord i Charons båt, men alla
stego dock levande och helbregda i land
på Sveriges jord. De sågo tillbaka på alla
de stora isflaken och tackade Gud för ett
underverk. »Den första svenska staden» —
Grisslehamn? — föreföll George som ett
Paris!

Nu äro vi alltså i Sverige. Omöjligt att göra
sig förstådd . . . Och var finna livsmedel? Vår
betjänt François hade lärt sig en smula
svenska-Han gick ut pà spaning och upptäckte här och
där ett slott. Ägarna skyndade att besöka mig,
men inte ett ord franska talade de!

När François var borta voro vi hjälplösa.
Men de svenska herrarna gåvo oss ägg,
skogsfågel, vin, bröd. Bröd var en läckerhet i detta
land.

De ha bröd bakat med sågspån. De göra
det cirkelrunt och träda upp kakorna på stänger
som hänga i taket. Tänk så mjukt det skall
bli! Till belysning ha de kådiga facklor som
de fästa vid väggarna. Så glatt! Allt detta var
mycket torftigt och dystert och hårt.

Allt eftersom vi närmade oss Stockholm blev
det lättare att få livsmedel, vi fingo åtminstone
det nödvändiga. Vi reste hela nätterna i våra
öppna vagnar, så bråttom hade vi att få slut
på dessa onödiga lidanden. I den sista staden
före Stockholm stego vi ur och försökte göra
oss mindre anskrämliga — det lönar sig inte
att dölja det, vi voro rysliga att skåda i våra
bahytter kantade med nedsmutsat svandun. Vi
voro just fina parisiskor! På vägen nära
Stockholm fingo vi äntligen se människor: bönder
som foro in till torget med sina vagnar
fullastade. Det var livet som började igen. Så
kommo vi till huvudstaden — men Gud, så vi
togo oss ut! I våra öppna vagnar sågo vi ut
som kalvar från Pontoise Alla människor sågo
på oss: Nej, men se, där är Mlle George och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free