Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mademoiselle George och hennes svenska gästspel. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mademoiselle George
o
A m ë 11 a i d e i T an c r è d e.
ibland en fulländad sanning, men är icke
alltid naturlig. Det förefaller mig som om
konsten lärt henne att uttrycka känslor,
som äro okända för hennes hjärta, hon
finner bättre uttryck för stolthet och
vrede än för ömhet och godhet. Hon
förvånar, hon uppskakar, men hon rör icke.»
Det är ganska lustigt att finna hur Förste
Konsulns och överstinnan Silfverstolpes
kritik av Aménaide sammanfaller. Fru
Malla såg henne vidare som Clytemnestra
i Iphigénie och skriver därom, denna gång
på svenska: »Kanske den förträffligaste av
alla franska tragedier. Det största nöje i
världen vore att se denna pjäs väl spelad
av jämngoda skådespelare, med samma
talang och fullkomlighet som Mlle Georges
i Clytemnestras roll. Jag glömmer henne
aldrig! Huru hon uttrycker stolthet,
vrede, moderskärlek, avsky! Hon var sublim,
då hon omfamnade sin dotter, tycktes
vilja beskydda henne för hela världens an-
C lyt emne s tre i Iphigénie en
Au l i d e.
fall, då hon avhörde Ulysses’ berättelse,
då hon påminde om Atreus’ gästabud och
solens stannande i sitt lopp!»
Återkommen till Uppsala berättar Malla
om sina nöjen i Stockholm. »Mlle Georges
spel ville hon nu också beskriva för
Charlotte och Gustava, men hon blev så
hänförd därav att hon fick hjärtklappning och
mådde illa, och erfor åter huru svårt hon
hade att styra sina våldsamma
sinnesrörelser.»
Och om denna tribut från ett sensibelt
hjärta förblev Mademoiselle George för
alltid okunnig.
Mindre högtidligt tar friherrinnan von
Knorring både den franska tragedien och
Mlle George som dess representant. I
Illusionerna låter hon sin hjältinna, den
sextonåriga Ottilia, mitt i all kärlekssorg
och medan hon väntar på sin snara död
ganska muntert skildra vad som i
Stockholm tilldrog sig under vintern 1812—1813,
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
