Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Eduard Meyer. 1855—1930. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eduard Meyer
Universitetet i Berlin.
Geschichte des Altertums är ett verk av
överväldigande lärdom och medryckande
framställningskonst. Hela det enorma
orientaliska och grekiska, till en del också det
romerska stoffet har Eduard Meyer med
uppbyggande intelligens filologiskt och
arkivaliskt genomarbetat. Den politiska
historien bildar medelpunkten, men
författaren är vida avlägsen från att skildra
endast huru forntidens folk skapat och
organiserat sina stater, huru de under krigens
och stilleståndens omskiften utvidgat eller
värnat sina territorier. Samhällslivets alla
yttringar utgöra objektet för hans
forskning. Med samma energi och precision
följer han folkens rätt och sedvänjor,
ekonomiska förhållanden1, litteratur, konst och
1 Om en framställning av antiken i en svensk
bok om Människans hushållning genom tiderna
blivit mindre ekonomiskt än politiskt
orienterad, så behöver detta icke, som Eli F.
Heckscher i sin auktoritativa artikel om Den
ekonomiska historiens aspekter (Historisk
Tidskrift içso) synes mena, uteslutande bero
därpå, att Eduard Meyers Geschichte där varit
huvudkällan. Anledningen kan måhända också
vara den, att vederbörande författare icke riktigt
förstått att tillgodogöra sig sin källa.
vetenskap. Man vet icke vad man mest skall
beundra i detta monumentala verk, den
suveräna sakkunskap och den gigantiska
kraft, varmed författaren från alla land
och alla språkområden hämtar fram sitt
material, eller den skarpsynta och
genomträngande, ibland nog så hårdhänta
kritik, varmed han granskar källornas
trovärdighet, eller den
kombinationsförmåga, gestaltningskraft och konkretion,
varmed han ur enhetliga synpunkter
sammanfattar de svåröverskådliga detalj
massorna och utformar levande helhetsbilder.
Med pionjärens oräddhet och nydanarens
kraft bryter han väg, han rensar därvid
bort en mängd nedärvda hypoteser och
konstruktioner, ja ’fakta’ som åter och åter
upprepats i äldre framställningar och
därmed fått sken av självklara fundament.
Låt vara, att de nya åsikterna icke sällan
kunna locka och helt naturligt också lockat
till skarp motsägelse, vad betyder det ?
Geschichte des Altertums blev en torso,
men denna torso är icke blott — efter
Mommsens Römische Geschichte — vår
20;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
