Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svensk lyrik. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ensk lyr i k
Av Johannes Edfelt
TAR MAN inför uppgiften att i korthet
söka karakterisera strävanden och strömningar
i nutida svensk lyrik, ser man sig efter något
betänkande nödsakad att med en resignerad
gest avfärda allvarligare tankar på ett så
vanskligt företag och generat hänvisa till ett
bekant men i all anständig klassificerings
namn oanständigt ordspråk: Var fågel
sjunger efter sin näbb. De enqueter och
intervjuer, vilka med poeter som objekt vid
upptänkliga tillfällen anordnas, endast
understryka ordspråkets tillämplighet på aktuella
förhållanden inom svensk lyrisk diktning. Väl ha
på sistone ljudliga och karskt utslungade
programförklaringar avhörts, men sådana
sorglustigheter kan man verkligen ta med ro:
vanligen inse också vederbörande i tid att vad
det först och främst kommer an på, är att
resolut frigöra sig från dogmernas och
skolprogrammens försåtligt snärjande tjuder. På
tok vore det emellertid, om man inte skulle
kunna urskilja några som helst tidens tecken
också inom en till sin innersta natur så
konservativ konstart som lyriken. Vid risk att bli
slagen på fingrarna av några i morgon dag
hastigt uppdykande förträffliga retoriska
lyriker, kunde man måhända som ett generellt
och konstitutivt drag i dagens svenska lyrik
beteckna strävan efter ett förenklat och naket
formspråk, en vardaglig och lågmäld
frasering, större frihet och öppenhet i den lyriska
expressionen. En socken, understundom
torftig kostymering — det är väl vad åtminstone
yngre tjänare av musæ suethizantes så gott
som över lag vinnlägga sig om. Saklighet,
common sense, nykter realism kännetecknar
större delen av dagens svenska poesi, och
måhända kan man härvidlag tala om ett
inflytande från anglosaxiskt håll. Vad man
framför allt synes hysa en sannskyldig skräck för,
är pomp och prål, retorisk uppblåsthet och
ornamental lösaktighet. Det är ting, som äro
ställda på avskrivning. Att en poet som
seglar under sådan försiktig flagg lätt löper risk
att förlora monumentalitet och stor linje, det
är lika tydligt som att-en medalj har en
baksida. Storhet och vidd skall man med
tämligen magert utbyte efterforska i dagens
tongivande svenska lyrik. Kanske kan man trösta
sig med att den vunnit i påtaglig, varjom och
enom skönjbar vederhäftighet.
Det bör hållas i sikte, att detta embryo till
karakteristik av en iögonenfallande tendens i
modern svensk lyrik i första hand gäller ett
yngre släktled poeter. Hos de äldre, av vilka
de flesta erhållit sina grundläggande stilideal
under påverkan av nittiotalsskalderna, är en
sådan strävan naturligt nog ej så lätt
urskiljbar, men tendenser i antydd riktning göra sig
även hos dem gällande, stå åtminstone
sporadiskt att upptäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
