Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Memoarer och brev. Några böcker ur julfloden. Anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
sLöjar författaren från sin praktik i Rom
utan förbarmande efterhängsna engelska
turistdamer och jämte dem presenterar han en
uppsättning av typer, som kunde passa in i en
Grönköpingsroman men som tvivelsutan även
kunna identifieras på ögonblicksfoton från
Piazza di Spagna. Som skarpaste kontrast
till dessa interiörer följa en del minnen från
Messina under och efter jordbävningen 1908,
ögonblicksbilder av skräck och fasa. Och till
sist föres läsaren tillbaka till Anacapri, till San
Michele, sådant kejsar Tiberius’ sommarslott
nu visar sig efter den siste ägarens
oförtröttade arbete med terrasser och loggior,
pelargångar, kapell, krypta, trädgårdar. Han
skildrar Capriborna och djuren och ej minst
utsikten till bergen, som äntligen blivit en
paradisisk fristad för himlens fåglar. Dr
Munthe tillräknar sig en gärning, som han
har rätt att glädja sig åt, det energiska
arbetet på att stävja det sedan årtusenden
traditionella massmördandet av flyttfåglar på
deras årligen återkommande färd över
Medelhavet upp mot norden. Med glödande harm
skildrar han detta systematiska slaktande,
som varit till den grad populärt i Italien,
att ej ens den helige fadern skytt att idka
fågeljakt i Vatikanens trädgårdar.
Boken om San Michele är inte lik någon
annan bok, vad jag vet. Den omspänner ett
område, som sträcker sig från solljus till
midnattsmörker, från det sublima till osökt
naivitet och frodig humor. Apan Billy spelar
i djurlivet i Tiberius’ villa rollen av en första
klassens komiker, och bland människorna
träffar man en del exemplar, som bevisa den
gamla satsen att det finns många olika djur
i vår Herres hage. Boken om San Michele
är oemotståndligt fascinerande, varje gång
man slår upp den hittar man nya och
intressanta detaljer. Den är en rik bok. En
praktiskt lagd författare skulle ha levat länge
på det stoff som fyller denna volym, ett stoff
som dr Munthe rundhänt skänkt bort i ett
enda drag — högst opraktiskt och ett
betänkligt exempel för allt vad bokskrivare
heter.
Den flödande fantasi, som fyller Boken om
San Michele, har man ingen rätt att söka i
de övriga historie- eller memoarböcker, som
här påpekas. Fantasi begär man ej av
memoarer, där söker man saklig sanning,
övertygande trovärdighet.
Prinsessan Marias Boken om mitt liv
— översättning från den delvis omarbe-
tade engelska upplagan — innehåller
person-och miljöskildringar av ovanlig intensitet, är
i hög grad fängslande, ger alltigenom intryck
av frihet från överdrift och från ensidighet.
Sin egen utveckling klarlägger prinsessan
utan spår av inbilskhet, och bakgrunden
upprullas i en följd levande och spännande
detaljskildringar.
Sin barndoms miljö ger prinsessan med
okonstlad uppriktighet, så som hon minns
den vid mogen ålder och med vunnen
erfarenhet. Hennes fader, storfurst Paul, var tsar
Nikolaus II :s farbror, modern dotter till
kung Georg av Grekland. Efter moderns
tidiga död hade fadern gift om sig under sitt
stånd och utan tsarens lov och levde en
följd av år framåt landsförvisad i Paris. De
båda barnen Maria och brodern Dmitri
anförtroddes åt en farbror, storfurst Sergius,
generalbefälhavare i Moskva, mördad där
1905, och åt dennes gemål, kejsarinnans
syster, en mycket godhjärtad, självuppoffrande
och välgörande dam men främmande för sin
samtid och överhuvudtaget för denna
världen.
De höga kretsar, prinsessan och hennes
broder tillhörde, levde isolerat och visste
intet om den sociala spänning som rådde i
Ryssland. Allt självständigt tänkande hölls
utanför dessa kretsar, alla initiativ ansågos
onödiga och voro misshagliga. Man levde
»främmande för verkligheten», levde på
vulkanen.
»Torftigt rustad för livet» lät den
16-åriga unga flickan sig förlovas med den
svenske prinsen. Hon skriver .att de på sätt
och vis blevo goda vänner och kamrater, men
att skillnaden i ras och uppfostran gjorde sig
märkbar från första stund. »Muren mellan
oss var kanske inte skönjbar för andra, men
den fanns där redan.»
Sverige blev en kort episod i den unga
ryska prinsessans levnad. Därefter upprepade
resor, till Siam, till Capri —’där läsaren får
återse dr Munthe i dennes egen miljö men
sedd med främmande iakttagande ögon —
till Grekland och omsider tillbaka till
Ryssland.
Följer så den stora krisen, som inledes med
krigsutbrottet 1914. En ny tillvaro öppnar sig
för den verkningslystna, hon uppfostrar sig
till sjuksyster och är med om den första
reträtten. Farans tjusning och ännu mera
medvetandet om fyllda plikter verka sporrande,
men försöken att genomföra nyttiga reformer
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
