Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gerda Lundequist. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Goodwin.
Gerda Lu7ide qui st
Av Helge Wahlgren
VJ2T RÄNSERNA för det sceniska
skapandet uppdragas i regel av den
föreliggande rollens konturer — och bör väl enligt
mångas mening göra det. Strindberg
framhöll t. ex. vid olika tillfällen sin bestämda
åsikt i detta avseende: »Förkunna icke från
scenen!» — »Följa texten. Ja det är
skådespelarkonst.» Även de mest betydande
skådespelare — liksom också de stora skapande
konstnärerna — ge oss därför icke alltid
intrycket av betydande personligheter, och det
hör till sällsyntheterna att en scenisk artists
intellektuella betydelse sträcker sig ut över
gränserna för hans betydelse som
framställare.
Men den tiden, då Gerda Lundequist var
fast knuten vid Stockholms teatrar och stod
i ständigt förnyad kontakt med sin publik,
hade man förnimmelsen av att hon för stora
delar av densamma betydde något annat och
mer än blott en utomordentlig
framställarin-na av stora kvinnoroller.
Hon blev en förkunnerska, en scenens
präst-inna. Stämningen i salongen, när hon
uppträdde, kunde ofta betecknas med ordet
andäktig. Jag minnes ännu den blick av häpen
indignation, varmed en ung dam mötte sin
kavaljers artigt framknastrade teaterpåse, som
avmagringskurerna då ännu icke gjort
omodern. Det föreföll henne synbarligen lika
hädiskt att tugga konfekt under en
Lundequist-afton som i högmässan.
Gerda Lundequist förlänade diktens ideala
kvinnogestalter en idealitet, som tycktes stå
ännu några trappsteg högre upp i luften än
den platå, där diktarfantasien placerat dem.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
