Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De astronomiska observatorierna i Sverige. Av Östen Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östen Bergstrand
Observatoriet i Uppsala i dess nuvarande skick.
rättandet av det nya observatoriet. Med
energi, sakkunskap och entusiasm gick
han till verket, och han lyckades förmå det
ej över hövan rika universitetet att för
ändamålet göra efter dåtida ekonomiska
förhållanden verkligt betydande
uppoffringar (statsanslag till universitetet kom ej i
fråga på den tiden). Men, såsom Schück
i sin historik framhåller, universitetets
styrande män gjorde detta tydligen i
medvetande om att denna välvilja visades en
av Europas främste vetenskapsmän, som
det var en ära för universitetet att
bispringa.
Det nya observatoriet, vars byggande
kunde påbörjas 1739 och som stod färdigt
1741, var beläget inne i staden, vid
Svart-bäcksgatan. Byggnadens arkitekt var
ingen mindre än den berömde
överintendenten C. Hårleman. Dess tornöverbyggnad,
som reste sig högt över de kringliggande
husen, bildade under ett helt sekel, såsom
av äldre Uppsalabilder framgår, ett
karakteristiskt inslag i stadens silhuett. Huset
finns ännu kvar, ehuru utan
tornöverbyggnaden. Det är det s. k. Oratio obliqua
(Svartbäcksgatan 9 B), lätt igenkännligt
genom sitt sneda läge i förhållande till
ga-tulinjen.
Instrumentutrustningen, för vars
anskaffande Celsius hade gjort stora
bemödanden och även släppt till betydliga
tillskott av sina egna medel, var för sin tid
ganska god. Till densamma hörde bl. a.
en 12 fots sektor av Sisson, ett 5 fots
passageinstrument, diverse tuber samt ett fint
astronomiskt pendelur med
kvicksilverkompensation, vilket Celsius låtit förfärdiga
hos samtidens berömdaste urmakare G.
Graham i London. Som en kuriositet kan
nämnas, att det Grahamska pendeluret
ännu i denna dag, visserligen efter en av
Kessels verkställd restaurering, är i gång
på Uppsala observatorium — och går bra.
Genom flera donationer, bl. a. av Celsius’
egen dyrbara boksamling, försågs
observatoriet efter hand med ett ståtligt
bibliotek.
Av Celsius själv (han dog dock redan
1744) och av samtida och efterföljande
Uppsalaastronomer utfördes ett
omfattande observationsarbete, och Sveriges insats
i den dåtida astronomiska forskningen över
huvud var ingalunda obetydlig. Även långa
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
