260 (Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Några drag. Av Ruben G:son Berg. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ruben G .s o n Berg

av ett rikt och utvecklat sinne för rytm
och ton, egenskaper som intygas av hela
hans alstring, och även hans luktsinne
hade en pregnans, som han själv kallade
indiansk och som han skattade som en
stor gåva. Även därom låta hans dikter oss
veta en del; utförligare berättade han om
det i »Lukt och doft», men denna
skildring av blommornas dofter ger likväl icke
någon riktig föreställning 0111 den
intensitet varmed han uppfattade
luktförnimmelser och jag kan väl säga det
inflytande som de utövade på honom, både till
sympati och antipati.

»Poesi som känsla födes ur ett dovt
dunkel», skrev han i »Oration till skalder och
kompaner». Det undermedvetnas dunkel,
det »där natur och ande finna varandra»
är, som han skrev där med en icke uttalad
beklagan, svårt att försinnliga. Han
utbrister i annat sammanhang: »Det
förtvivlade är att man icke kan beskriva
dofter.» Karlfeldt har smärtsamt känt, att
över denna gräns kunde språket, hur
suveränt det än behärskades, icke föra
honom. Tonerna, som uttrycka det
strömmande och dunkla, och ännu mer orden,
som dock ha alla sinnens och all världens
bild förråd att tillgå, komma till korta:
»Ett doftspel med växlande valörer, om
det läte sig framställas, skulle kanske bäst
återge något av det hemlighetsfulla inom
oss, som är grunden till vårt medvetna
känsloliv.» Det var till denna känslolivets
grund som han ville tränga med sin dikt.
Hela hans väsen, intellektuellt, andligt och
fysiskt, uttryckte sig samtidigt i vad han
skrev. Därav dess egenart, därav dess

makt, därav dess betydenhet.

* *

Det ringa jag känner om Karlfeldts
barndom låter förstå, att han redan som
liten pojke var en utpräglad individualitet.
»Så snart gossen blev så gammal, att han

kunde ta sig fram i snödrivorna, fick han
börja folkskolan», skriver en meddelare.
»Där gjorde han goda framsteg. Var det
något, som ingen annan visste, så
behövde läraren bara vända sig till Tolvmans
Erik Axel för att få svar. Under
rasterna var det ej lätt för kamraterna att få
honom med sig ut till lek och ras, han
satte sig hellre med någon bok, som ban
lånat i sockenbiblioteket, i björkhagen
utanför skolan. Men gällde det att göra
långa strövtåg inåt skogarna för att leta
tuggkåda, då var Erik Axel genast
färdig att följa med. Redan helt tidigt hade
han brukat vara med, då korna skulle ut
i vall, och småningom blev han så
förtrogen med de stora skogarna därhemma,
att han kände till både träd, örter och
djur. Aldrig var han gladare till mods,
än när den »grönskande muren» slutit
sig om honom, när han stod djupt inne i
skogen, där räv och lo hålla till, där
ståtliga älgar då och då uppenbarade sig, där
villgräset och pyrolan växa, nästan dolda
av granarnas väldiga grenar. Men också
med människornas arbete ute på åker och
äng, i gruva och smedja blev han
förtrogen, ty liksom de andra bond- och
bergsmanspojkarna fick han hjälpa till med
sysslorna hemma.» Själv har han i dikten
»Flyktingar» (1896) tecknat en bild av sig
som liten i hemmet:
Det stod en lund vid min moders hydda
i den stilla tiden, den hjälplöst flydda;
och ett drömmande barn med kinder bleka
jag satt med pannan vid fönstrets post
och log, då jag hörde himmelens blåst
i alla de vinkande grenarna leka.
Jag tänkte: jag vill bli stor och stark,
vill ro över vågor och gå över mark,
vill bryta mig fram genom skog och bråtar
och följa de lustiga, lockande låtar,
en man i ditt följe, du storm, min monark!

Småningom vart det bestämt, att han
skulle få gå läsvägen, dit hans anlag så
otvetydigt pekade, och han sattes i
Västerås läroverk. Det var honom icke lätt

260

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1931/0294.html

		Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 / 260 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|