Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Några drag. Av Ruben G:son Berg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Axel Karlfeldt
Karlbo i Folkärna, E. A. K ar lf e l dt s föräldrahem.
att överge hem och hembygd för staden.
Lyckligtvis var Västerås då ännu en
småstad, och han strövade ikring i backarna
utanför så mycket som möjligt. Minnena
från skoltiden blevo honom med åren
alltmer kära, och han berättade gärna
hågkomster därifrån. Tre av sina lärare
kände han sig särskilt tacksam emot. Först
och främst läraren i kristendom och
modersmål. »I vårkvällarna satt han med oss
i sitt mörkaste rum, där intet ljus fick
tändas, och talade lugnt och stilla visa och
varma ord. Jag kan ännu höra tonfallen
i hans röst», skrev han mer än fyrtio år
efteråt. Som lärare i svenska åter tycktes
samme man lärjungarna grym och kall.
Med en nästan farligt ironisk behandling
av all svulst och sentimentalitet utförde
han emellertid en mycket värdefull
upp-fostrargärning, för vilken Karlfeldt sedan
många gånger uttryckte sin stora
tacksamhet. Även lärarna i latin och tyska satte
han mycket högt för den skicklighet,
varmed de lärde sina elever att förstå och
behandla dessa språk. När Karlfeldt som
ledamot av Svenska akademin även fick
att bestyra med de latinska inskrifterna
på akademins medaljer, nämnde han med
stolthet, att hans förslag fingo det stör-
sta erkännande, och tillfogade, att därför
hade han främst den utmärkta
undervisningen i Västerås att tacka. Däremot fick
han aldrig en bra undervisning i franska,
vilket sedan vållade honom svårigheter,
och även i historia hade han en slapp och
svag lärare.
Kamratlivet i skolan utmärkte sig för
ett påfallande starkt litteraturintresse.
1880 bildades en litterär
gymnasistförening, där Karlfeldt året därpå anmälde
sig till inträde. För den obligatoriska
inträdesuppsatsen valde han Carl von Linné
till ämne. Kärleken till växterna, tidigt
väckt och oavlåtligt brinnande livet
igenom, gjorde Linné kär för honom. I
föreningen var han livligt verksam på olika
sätt, han höll föredrag, läste upp vers,
väckte motioner och deltog i diskussioner,
bl. a. om stavfrågan, där han ville gå
fram med lämpor för att ej såra öga och
öra, men trodde att svenskan en gång
skulle skrivas helt och hållet efter uttalet, och
om fennomanin, vilken han förklarade att
vi svenskar måste betrakta med sorg.
Allramest betydde dock denna
kamratkrets därigenom att den gav honom —
vad Fröding saknade under motsvarande
skede — en intresserad, ja beundrande
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
