Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Några drag. Av Ruben G:son Berg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruben G:s o n Berg
faderns konkurs kunde han fortsätta
studierna i Uppsala, förmodligen med något
slags bistånd av mödernefränderna. Flera
längre avbrott blevo likväl nödvändiga. I
Västmanlands-Dala nationsmatrikel är hans
närvaro antecknad för höstterminen 1885
och vårterminen 1886, höstterminen 1887,
båda terminerna 1889 samt från hösten
1890 till och med hösten 1892, då han
avlade filosofie kandidatexamen, men
det är ovisst, hur mycket av denna tid
han var frånvarande av fattigdom. Under
mellantiden var han bl. a. informator i
Jämtland. Hans kamrat i skolan och vid
universitetet, professor Karl Bernhard
Wiklund, har nyss vid nationens
minnesafton över Karlfeldt berättat några
hågkomster från dessa år. Han ville besvara
frågan, varför Karlfeldt aldrig
omnämnde Uppsala. »I oväntat mörka, nästan
skrämmande färger målade talaren de
förhållanden under vilka skalden framlevat
sina Uppsalaår», säger ett referat.
»Fattigdom, ovisshet, tvivel på sin uppgift och
slutligen ett mörkt minne från barndomen,
från vars grepp han förgäves sökte göra
sig fri, gav hans Uppsalaår en allt annat
än idyllisk prägel. Det var i själva verket
under denna tid han utformade sin typ
’löskerkarlen’, bakom vars klagan ligger
den krassaste livsrealitet för skalden själv.»
En annan av hans närmaste
Uppsalakamrater har berättat mig om Karlfeldts
förtvivlade sinnesstämning under vissa skov
av dessa år, då han även hade den sorgen
att en yngre broder fullkomligt oväntat
gick bort. Han upplevde likväl även ljusare
och rikare stunder. Hösten 1889 vart han
invald i en litterär studentförening »Saga»,
kanhända på grund av sin mäktiga och
originellt formade dikt vid Vilhelm Erik
Svedelius’ grav; den gjorde nämligen ett
icke ringa uppseende bland studenterna.
Han tog inträde, skriver en kamrat där,
fil. dr. E. N. Söderberg, »med en dikt
över Ikaros-motivet, formellt röjande en
ung mästare, men ock präglad av det
dåtida tidslynnets trötta skepsis.» Själv har
han en gång erinrat om detta sällskap,
nämligen i det vackra talet vid Sven Södermans
jordfästning i fjol: »Vi träffades i en liten
sammanslutning av studenter som
sysslade med vitterhet. Minnet av den tiden,
med sin brusande jäsning och sina
berusande drömmar, har under de senaste
dagarna stått särskilt levande för mig. Det
låg poesi i luften omkring oss som voro
unga då. Det var i Heidenstams, Frödings
och Levertins Aladdinsår. Ett återljud av
den poetiska stormen från århundradets
början hade vaknat mot dess slut, och dess
verkan var mäktig efter raden av prosans
år.» Diktens strålande rike och den trånga,
hårda verkligheten ha med sin strid mellan
lockelser och krav vidmakthållit och
stegrat spänningen i hans sinne. Ett slags debut
gjorde han 1891, då han tryckte ett helt
knippe dikter i F. A. von Scheeles »Svensk
tidskrift». Oktober-novemberhäftet 1892 av
»Ord och Bild» innehöll likaledes några
dikter av honom. Han började önska att på
allvar deltaga i den poetiska renässansen.
Men han hade icke råd att stanna kvar i
Uppsala och fullborda sin akademiska
utbildning. Han kom till Djursholm som
lärare vid samskolan 1893—95. »Vistelsen
där står för mig som en lycklig
skönhetsdröm», sade han sedan, och det var med
verklig hänförelse han på ständiga färder i
dessa nejder lärde känna det vackra
landskapet. Den följande vistelsen som
vikarierande andrelärare vid folkhögskolan i
Molkom 1895—96, varom han visserligen
talade ogärna, har likväl påtagligen haft
icke ringa betydelse för honom. Han
vitsordas som skicklig lärare och
utomordentlig föreläsare. Särskilt skall hans föredrag
om Viktor Rydberg vid en skolfest i mars
1896 ha varit fängslande. Lärjungarna
höllo ofta talövningar, och Karlfeldt
deltog flitigt i dessa både som inledare och
debattör. Protokollen från dessa diskussio-
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
