Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Några drag. Av Ruben G:son Berg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Axel Karlfeldt
ner ha bevarats och ge en överraskande
fyllig bild av hans åsikter vid denna tid; de
förändrades föga sedermera. Karaktären
var ju fullt utbildad i sin personliga
egenart. Jag återkommer till några bland dessa
uttalanden i det följande.
Hösten 1896 återvände han till Uppsala,
där han stannade till hösten 1898, då
han tog licentiatexamen. Hans
avhandling för denna examen handlade om
Fielding som dramatiker. Professor Nyblom
rådde honom att disputera på den: han
skulle godkänna den som
doktorsavhandling. Men Karlfeldt avstod, säkerligen av
ekonomiska skäl. Mera på skämt sade han
nio år senare, att han funderade på att
underkasta den en omarbetning och visa, att
han kunde bli filosofie doktor »efter
avlagda prov». — Den andra
Uppsalavistelsen förde honom tillsammans med Fröding,
som han mycket snart kom att stå närmare
än någon annan oskyld. Han bistod honom
i hemsökelsens timmar, tålig, förstående
och praktisk. Han letade rätt på honom,
när Fröding försvunnit, och förmådde
honom att återvända hem, han stannade hos
honom, när ångestanfallen och de vilda
utbrotten drevo den sjuke till vansinnets
gräns, och han var Frödings käraste,
lugnaste och bästa sällskap, när helst denne
behövde tala med en man och en skald.
Lärarbanan ville Karlfeldt ej återvända
till utan ingick 1898 som e. o. amanuens
vid Kungliga biblioteket och flyttade till
Stockholm, där han sedan förblev bosatt,
frånsett ett par år på Lidingön, som han
ogärna lämnade för storstaden. Avskedets
bitterhet fick uttryck i »Oktober»,
sannolikt den vackraste poesi som tillkommit av
en så nedstämmande prosaisk bedrövlighet:
kring den arma lilla plätt av jord
där barn och fåglar kvittrat, sång fått ord,
skall min oktoberlängtan ruva mörk,
som tjädern ruvar i en saffransbjörk.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
