Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hur tillnamn uppstå och vinna hävd — i Frankrike och annorstädes. Av Karl Michaëlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur tillnamn tipp s t å och vinna hävd
ett germanskt namn på -oinus ger
Martoi-nus.
Inga som helst tillnamn finnas i vår
jordabok, men vi ha sett att genom
benämn-nings-, alliterations- och
variationsprinciperna familjekontinuiteten icke desto
mindre finner uttryck. Detta uttryck är
emellertid icke av den natur, att det klart
framträder utom familjekretsen eller bland dem
som äro okunniga om familjens genealogi:
det är icke av egentlig social karaktär, det
konstituerar icke familjen som social enhet.
Så småningom se vi i dokumenten allt
oftare preciseringar uppdyka, vilka
tilläggas de enkla namnen och utgöra binamn,
vad fransmännen kalla ’surnoms’. Att
noggrant precisera datum för dessas
uppträdande är av flera skäl icke möjligt. Här
må endast nämnas att undersökningar
utförda för Languedoc visa att de första
sporadiska exemplen i denna trakt finnas
på 900-talet, en ökning i frekvensen kan
observeras under följande århundraden, på
noo-talet äro 71,95 % av de undersökta
personerna försedda med dylika. På
wal-Ionskt område visar en undersökning av
schweizaren Aebischer ett första exempel
från 966, men först iooo-talet bjuder några
fler exempel. Som emellertid under dessa
tider, och vida senare, som vi skola se,
dessa tillägg ingalunda ha karaktären av
moderna familjenamn, är intresset av en
datering icke synnerligen stort.
Innan vi fortsätta med redogörelsen för
tillnamns uppkomst och övergång till fasta
familjenamn, är det törhända lämpligt att
i yttersta korthet ge en framställning av
de typer, man bland dem kan särskilja. Vi
ha då först att konstatera att varje dylikt
namn i begynnelsen var strängt personligt,
och att ingen principiell skillnad mellan
dem och moderna binamn, sådana vi
påträffa dem både i vårt land, i Frankrike
i våra dagar och i andra trakter, kan göras.
Fvra olika typer äro tillfinnandes.
i. Efternamn av förnamn: Pierre, Guil-
laume, Alard, Rotrou, Thibaudet, Perrin,
(Ni) Colin, Colart, Marie, Marguerite,
Madeleine. Maskulinerna gå i allmänhet
tillbaka på den förste bärarens faders,
femininerna på moderns dopnamn. Denna
senare typ har vållat en del äldre forskare
bekymmer: de ha i detta benämningssätt
velat se bevis för den förste bärarens oäkta
börd. Några sådana slutsatser kunna
emellertid icke dragas. Vi ha särskilt från tyskt
område (Breslau och Basel) bevis för att
dessa personer kunna vara av fullt lika
legitim härkomst som trots någon: saken
var helt enkelt den, att moderns namn av
någon anledning var mera känt eller mera
ägnat att skilja vederbörande från
homonymer. Om fadern exempelvis hette Jehan,
varav vi träffa 2,020 skattskyldiga i 1292
års skatterulla för Paris, och modern
exempelvis hette Osanne (=Hosianna), som i
samma rulla blott uppenbarar sig 11
gånger, var det naturligt, att det sistnämnda
namnet skulle vara lämpligare att
kvalificera barnet med. Modern kan också av
någon anledning vara den mera kända av
föräldrarna : hon kan tillhöra en förnämligare
släkt, vara ’karlen i huset’; hon kunde
vidare vara änka.
I många fall gå dessa namn icke tillbaka
på föräldrarnas, utan de ha tagit omvägen
över någon överförd betydelse: Margot,
ursprungligen smeknamn till Marguerite,
betyder ju på franska ’skata’, Renard det
germanska Reginhart-Reinhart. har genom
att det var namn på räven i djureposet
utträngt den äldre beteckningen för detta
djur; Errode, Arrode, namnet på
judakonungen, har väl också gått denna
krokväg. liksom många från litteraturen och
bibeln välkända namn: Artur, Merlin,
Tristan, Loth.
2. Efternamn uttryckande ursprung. I
denna kategori inrymmas jämväl det stora
antal adelsnamn, som gå tillbaka på
vederbörandes herregods föregånget av
prepositionen de ’från’, ’av’, men det kan icke nog
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
