Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hur tillnamn uppstå och vinna hävd — i Frankrike och annorstädes. Av Karl Michaëlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Micha ë Is s ön
kraftigt understrykas att de med tillagt
ortnamn ursprungligen ingalunda var
reserverat för nobiles, lika litet f. ö. som ett tyskt
von. Tusentals exempel kunna anföras, där
enkla medeltida parisiska borgare voro
försedda med dylika kvalifikationer; likaså
förtjänar det omnämnas att långt ifrån alla
adelsnamn bildas på detta sätt. Senare fick
man en annan tro, som ännu sitter i. Vi
erinra om några verser i École des
Femmes, där Moliére låter Chrysalde yttra
följande ord, som för oss icke alldeles sakna
aktualitet:
Quel abus de quitter le vrai nom de ses pères
Pour en vouloir prendre un båti sur des chi-
mères!
De la plupart des gens c’est la démangeaison;
Et, sans vous embrasser dans la comparaison,
Je sais un paysan qu’on appeloit Gros-Pierre,
Qui, n’ayant pour tout bien qu’un seul quartier
de terre,
Y fit tout à 1’entour un fossé bourbeux,
Et de monsieur de L’Isle en prit le nom pom-
peux.
Vid sidan av namn bildade med tillhjälp
av de följt av ortnamn, finnas talrika
exempel på geografiska namn utan dylik
partikel. Här några : Davignon, Decaen,
D’An-jou, Dauvergne, utan partikel: Anjou,
Beauvais; Paris kan även gå tillbaka på
Patricius. Till samma klass höra: Dubois,
Dupré, Duval, Dumont, De Lavigne,
De-lorme, Delaporte; utan partikel: Rivière,
Laforest, Laplace. Adjektiv betecknande
ursprunget äro icke heller sällsynta som
tillnamn: (Le) Normand,
(Le)Bourguig-non, Picard, Chartain ’från Chartres’,
Langlois ’1’Anglais’, Lebreton, Lombard,
etc. För vissa kan även här vägen ha gått
via en överförd betydelse: så hade
Lombard, som betecknade alla italienare, vare
sig de kommo från Lombardiet eller
annorstädes ifrån, på grund av vissa historiska
förhållanden fått en rad sekundära
betydelser, bland vilka de vanligaste voro ’feg’,
’falsk’, ’ockrare’. Husskyltarna ge även
namn åt dem som bo i huset. En herre,
som kallas Le Coq, kan ju ha uppvisat
likheter av ena eller andra slaget med
tupparnas släkte, men anledningen till
vedernamnet kan också helt enkelt vara att han, som
en viss ’Noël Moreau, dit le Coq’, bodde i
ett hus ’à 1’enseigne du Coq’.
3. Öknamn. På denna rika flora av mer,
eller mestadels mindre, tuktade blomster
kunna vi inte närmare ingå. Det skulle föra
för långt bort från det vi särskilt velat
söka få fram i denna artikel, nämligen de
stora utvecklingslinjerna. Intet mänskligt
tycks emellertid ha varit främmande för
dem som skapat dessa namn, ja, icke
heller det allt för mänskliga. Den frodiga
folkliga fantasien lånar sitt material från alla
naturens riken, från alla manifestationer av
mänskligt liv och mänsklig svaghet. Man
måste ha klart för sig den utomordentligt
stora roll affekten spelar vid dessa
bildningar, och skämtet leker ofta fritt och
obundet av alla hänsyn med delinkventen. Om
man någon gång träffar på ett namn, som
snarast tyckes vara en äretitel, får man icke
draga allt för långtgående slutsatser om
givarens snällhet och folkets ädelhet, då det
upptog och gav spridning åt namnet. En
person, som kallas Le Beau eller Lebel, kan
visserligen ha haft ett skönt anlete, som
Philippe le Bel säges ha haft, men man kan
också ha velat antyda att han ägde vissa
mindre sympatiska egenskaper, vilka icke
så sällan följa med ett vällyckat
gudsbe-läte, att han icke utmärkte sig på något
annat sätt än genom dessa yttre behag, eller
rent av att han var anskrämligt ful. I
sistnämnda fall blir detta binamn ett uttryck
för grym ironi. Namn skapade efter
bärarens älsklingssuttryck kunna vara av både
den ena och den andra sorten: Dieu nous
gart ’Gud bevare oss’, Foie Dieu ’Guds
lever’, Boieldieu ’Guds tarm’, Dieu m’art ’Gud
bränne mig’; tydligen borde det i det sista
fallet ursprungligen vara en annan
potentat, som skulle sköta bränningen, och i in-
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
