- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
283

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hur tillnamn uppstå och vinna hävd — i Frankrike och annorstädes. Av Karl Michaëlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur t i 11 n allin tip p s t å och vinna hävd

blandningen av Guds namn ligger en
blasfemi. Här några exempel sammanförda
från parisiska skatterullor från slutet av
I200- och början av 1300-talen: Håhå,
Ba-taille ’kamp’, Biche ’hind’, Bobelin ’ett slags
sko’, ’coup de pied au derrière’, Boisseau
’skäppa’, Branu ’lortig’, Cochon ’svin’,
Cor-net ’strut’ (jfr. Pierre Cornet, feseeur de
cornez), Faussart ’förrädare’, Harenc ’sill’,
Hure ’vildsvinstryne’, Lemarié ’den gifte’,
Moreau, Morel ’den svarte’, ’morén’, Navet
’rova’, Piot ’skata’, Plateau ’bricka’, Pigeon
’duva’, Aus Truies ’med suggorna’,
Gros-parmi ’tjock på mitten’, Piz-d’oë ’gåsbröst’,
8 Deniers ’8 styver’, 4 Gueules ’4 käftar’,
Male gueule ’ond trut’, Oui ne ment ’som
inte ljuger’, många andra att förtiga.

4. Yrkesnamn. I modernt franskt
namnskick se vi i brokig blandning allehanda
yrkesnamn, alltjämt existerande eller sedan
länge med andra ersatta, eller slutligen
jämte respektive yrken för länge sedan
försvunna: (Le)Maçon ’muraren’, jfr. eng.
Mason, ty. Maurer, Tailleur ’skräddare’,
jfr. eng. Taylor, ty. Schneider, Boulanger
’bagare’, jfr. eng. Baker, ty. Becker, (Le)
Fèvre ’smed’, med dess olika dialektala
varianter Fabre, Favre, Faure, Haure, jfr.
eng. Smith, ty. Schmidt, Charpentier
’timmerman’, jämte dialektformen Carpentier,
Sartre, som är det gamla namnet på
skräddaren, Sueur, gammalt för skomakare,
ersatt av det likaledes som familjenamn
förekommande Cordonnier, (Le)Mire
’medi-cus’, nu ersatt av médecin.

Efter denna hastiga och ytterst
ofullständiga överblick över de fyra huvudtyperna
av tillnamnsbildningar, som kunna
återföras på dopnamn, ursprungsbeteckningar,
öknamn och yrkesnamn, övergå vi till att
närmare skärskåda en viss period. Dessa
undersökningar äro baserade på sju
parisiska skatterullor från åren 1292, 1296—
1300, 1313. Två föreligga i tryck, den ena
i en ganska miserabel utgåva, de andra
förvaras i Nationalarkivet i Paris. De äro

uppställda efter gator, varför de
skattskyldiga, som finnas kvar från år till år,
kunna identifieras, en sak som är till stor
hjälp vid dessa forskningar. Antalet
omnämnanden i de sju rullorna uppgår till
nära 70,000.

Vi finna då först att med ett fåtal
undantag dessa personer äro försedda med
tillnamn: men två kategorier sakna
synnerligen ofta dylika, nämligen barn till
förut nämnda och tjänstefolk, vilka båda
kategorier ha det gemensamt, att de stå i en
socialt underordnad ställning, antingen i
förhållande till familjens överhuvud eller
till arbetsgivaren.

Vi ha således kunnat konstatera att
majoriteten av Parisbefolkningen vid
denna tid ha tillnamn, ja de ha t. o. m. ofta
flera, liksom en person nu för tiden
mycket väl kan än nämnas Karl på Höjden,
än Skrattar-Karl, än Karl Andersson.
Ofta figurerar i en rulla en beteckning, i
en annan en annan, ofta anges flera i
samma rulla, ibland avslöjas deras fakultativa
karaktär genom själva den språkliga formen,
då tvenne tillnamn förbindas genom ou
’eller’. Ur mängden av dylika exempel
kunna vi dra den slutsatsen, att det som är
fast och oföränderligt är förnamnet,
medan de olika tillnamnsbildningarna äro
mera variabla. Olikheter i vad vi nu för
tiden kalla efternamnet utgör intet hinder
för identitet: Här må endast erinras om
att författaren till Le Jeu de la Feuillée
och till Le Jeu de Robin et Marion,
stundom kallas Adam de le Håle, stundom
Adam d’Arras, stundom Adam le Bochu,
det sistnämnda en artesisk dialektform för
le bossu ’den puckelryggige’. Historiker
och genealoger måste ha den tanken
present, att ett avvikande tillnamn icke
hindrar identitet, och de måste likaledes akta
sig för att konstruera fram släktskap ur
en törhända tillfällig identitet med
avseende på tillnamnet. Det må exempelvis
påpekas, att det icke är allt för sällsynt, att en

283

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free