Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hur tillnamn uppstå och vinna hävd — i Frankrike och annorstädes. Av Karl Michaëlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Micha ëlsson
digt starkare inskränkning av antalet
dopnamn till förmån för vissa modenamn har
ägt rum. De 25 vanligaste mansnamnen
visa en stadig procentuell ökning under
perioden. Jean med dess onomastiska familj
utgör år 1292 18 %, 1313 22.6 %. 1292
finnas 2,020 personer som heta Jean av
14,500, d. v. s. 13.3 %, 1313 har
proportionen stigit till 20 %. Behovet att
ytterligare distingera framstår sålunda klart. Att
detta i vissa fall låg undermedvetet framgår
av att de vanligaste dopnamnen sällan eller
aldrig förekomma som tillnamn, medan
mera sällsynta eller som dopnamn
försvunna benämningar, ofta äro vanliga som
tillnamn. Men, som redan framhållits, är
detta icke den enda synpunkten som gör
sig gällande. Erinras må t. ex., att
genom multipliciteten i tillnamnen nya
möjligheter till förväxlingar skapades.
Vad yrkesnamnen beträffar, så var här
ärftligheten också beroende på att yrket
ofta ärvdes i flera led. Det låg också i
borgerskapets intresse att så att säga icke
låta firmanamnet dö ut. Var och en var
ju samtidigt fabrikant och handlande
under skråväsendets dagar, och sonen, som
fortsatte fadrens rörelse, hade all
anledning att visa, att han fortsatte den gamla
affären. Ökade relationer mellan
individerna nödvändiggjorde likaledes en mera
särskiljande benämning än de allt mer
fåtaliga dopnamnen. Skråna med deras
mångfaldiga gemensamma band kunde icke vara
betjänta av att äga så många homonymer:
skomakarskrået, les cordouaniers, t. ex.
omfattade år 1292 minst 226 medlemmar,
av vilka ett trettiotal med namnet Jean, 15
Guillaume; de obetydligt fåtaligare
körs-närerna. les pelletiers, ha samma år lika-
ledes ett trettiotal Jean, ett dussin
Guillaume.
Samhällets egen utveckling, de sociala
förhållandenas växande betydelse och mera
invecklade beskaffenhet ha framtvingat
uppkomsten och fixerandet av tillnamn:
individerna tillhöra icke längre blott
familjen, de utgöra en integrerande del i en
eller flera sociala grupper, de komma i
ständig kontakt med samhället, dess olika
former, dess skilda medlemmar och
officiella representanter. Vi ha sett några av
de anledningar, varför det gamla
liamnsy-stemet ej mera räckte till; men endast
genom ett reglerande, lagstiftande
ingripande från samhällets sida fingo tillnamnen
sin definitiva, fasta karaktär:
familjenamnen äro framför allt en produkt av det
samhälleliga livet i dess mera komplicerade
former.
Vi ha vid denna hastiga och i sin
korthet bristfälliga överblick sett, huru i
latinet ur ett ennamnssystem ett
flernamns-system utvecklats, hur detta förfallit och
lämnat plats för ett nytt ennamnssystem,
huru en sammansmältning ägt rum mellan
detta och ett importerat germanskt
namnskick, vilket till stor del utträngt det
gamla, hur ett nytt flernamnssystem uppstått,
där vi känna igen mycket, som redan mött
oss i det gamla Rom. Vi ha således även
på detta område kunnat skönja livets eviga
kretslopp. En samhällsform uppkommer
och utvecklas medförande uppkomst och
fixering av tillnamn; den deklinerar och
upplöses, efternamnen försvinna. En nv
samhällsorganisation med dess
komplikationer uppstår, och efternamnen, en följd
av det samhälleliga livets utveckling, visa
sig ånyo.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
