Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erik Axel Karlfeldt. Några drag. Av Ruben G:son Berg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Axel Karlfeldt
E. A. Karlfeldt i Svenska Akademiens sekreterarerum.
Redan i sina skolpojksdikter hade
Karlfeldt med anmärkningsvärd intensitet
framhållit plikten att hjälpa de arma och
betryckta. Den var hos honom ett behov,
han var snarast en blödig natur, för vilken
det t. ex. var omöjligt att höra ett
gråtande barn utan att söka trösta det. Från
hans verksamhet vid Molkom berättar
rektor Hj. Heden, att han särskilt tog sig an
ett par av de mest bortkomna i elevskaran,
visade dem uppmärksamhet och vänlighet
nästan mer än de andra. Vid en talövning
i folkhögskolan i Molkom den 22
november 1895 inledde Karlfeldt diskussionen
över ämnet »Hur skall ett gott förhållande
mellan arbetsgivare och arbetare på bästa
sätt främjas?» Han behandlade det
bonde-patriarkaliskt, så som han bäst kände
förhållandena. Jag citerar:
En husbondes ansvar är stort. Må han se
till, att han ej förhäver sig! Vi äro alla fallna
för övermod och orättvis ringaktning av dem
som stå under oss i börd, i bildning eller
förmögenhet. Sårande ord flyga så lätt från mun-
nen; vi mena kanske ej så illa med dem och
glömma dem fort. Men det öra, som uppfångat
de förolämpande orden, bevarar dem länge,
och kom ihåg, att en tjänares öra är mera
sårbart än den befallandes. — Gören edra
tjänare till edra vänner. Låten det bli, eller
låten det förbli, som i våra fäders tid, då
tjänaren räknades till familjen, då han satt vid sin
herres bord, då han arbetade för sin husbondes
bästa som för sitt eget, ty de delade allt med
varandra.
Hur idylliskt otidsenligt detta än kan
låta i våra dagar — det är som en
prosautläggning av Snoilskys »Den tjänande
brodern» —, bars likväl hela Karlfeldts
anförande liksom Snoilskys dikt av
uppriktig samkänsla och naturlig nobless. Hur
direkt personligt han tog del av de sociala
spörsmålen, erfor jag under Ölandsresan
1917. »Jag har ett sjukt socialt samvete»,
sade han en gång under ett av samtalen
därom och utvecklade med eld och kraft ett
som han själv uttryckte det utopiskt
bildningsprogram. Alla, bokstavligen alla,
människor skulle få starta sitt liv med samma
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
