Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Strindberg, Giftas och firman Albert Bonnier. Av K. O. Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg, G if tas och firman Albert B o 71 n i e r
naturligtvis mot mig. — Det värsta är att jag
sjelf är totalt ur stånd att kunna föra någon
talan inför en domstol, och lika olyckligt är det
att jag — åtminstone ännu — icke vet hvem
jag skall anlita som juridiskt biträde.
Det var verkligen en tråkig historia.
Det är förmodligen »gäckeri med
sakramenten», som man vill åtala. Straffet är ju i så fall
»högst 6 månaders fängelse eller böter». —
Huruvida det skall drabba boktryckaren
(förläggaren) få vi väl se.
Möjligt kan det ju vara att juryn kan fria
■ men det beror ju mest på huru Vederbörande
vilja, d. v. s. genom juryns sammansättning —
och jag tror icke man vill skona någon af oss.
Redan dagen efter, den 4 oktober, avlät
min far ett nytt brev till Strindberg. Han
hade nu tagit reda på hur proceduren mot
boken sannolikt skulle komma att äga rum,
hade även träffat en del personer som
talat om åtalet såsom enbart löjeväckande,
och vår första oro var för tillfället
lugnad. — Det enda nödvändiga för min far
vore att inför domstolen kunna förete en
namnsedel för att bli skild från målet, och
innehållet i brevet gick därför
huvudsakligast ut på att av Strindberg begära en
dylik sedels översändande, med
namnteckningen bestyrkt av svenske konsuln i
Genève, eller i nödfall av annan officiell
myndighet. — I fortsättningen av brevet
skrev min far:
Att Ni sjelf vill hemkomma och svara i
målet tar jag för alldeles gifvet. Det är bland
allt upplyst och frisinnadt folk inte mer än en
mening, att Vederbörande här återigen begått
en ofantlig bëtise, som kommer Er väl till pass.
Om försvaret föres med klang och glans och
då hela den frisinnade pressen kommer att ta
Ert parti, så är det ock mycket troligt att
Juryn antingen frikänner boken eller att påföljden
högst inskränkes till ett bötesbelopp.–
Emellertid torde en ögonblicklig hitresa väl
icke vara af nöden. Jag kan icke betvifla att
en namnsedels presterande bör vara nog för
mig för att blifva skilj d från målet och kan
nog inse att det kommer att medföra åtskilliga
obehag för Er att nu resa hem — — —
Albert Bonnier.
Den lugna tonen i dessa brev talar
tydligt om att ingen ängslan vare sig för
förläggarens eller för författarens öde
förefanns hos min far. — Ja, i ett följande
brev skriver han till och med att han hyst
en förhoppning att man tänkte låta det
hela stanna vid kvarstaden och alls icke
skrida till åtal. — Men även om så blir,
kan man, skriver han,
ifråga om den slutliga utgången, icke betvifla
att, sedan svallvågorna hunnit lägga sig, sedan
man genom talangfullt skrifna anföranden
hunnit inverka på allmänna meningen, det icke
skall bli svårt att få Juryn att fria — så att
Vederbörande icke får något för sitt
attentatsförsök.
Svallvågorna lade sig emellertid icke.
Tvärtom, de blevo dag för dag allt högre.
Icke endast att tidningarna, även sådana
av annars rätt utpräglad vänsterfärg,
bragte artiklar mot boken, vilka voro nästan
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
