Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Strindberg, Giftas och firman Albert Bonnier. Av K. O. Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. O. Bonnier
Dagen därefter, den 8:e, sedan han
erhållit brevet av den 4:e rörande
namnsedels anskaffande, skriver han:
I morgon afsändes namnsedeln. För sent i
•dag träffa konsuln. Befrias Ni från målet, så
kan jag anklagas på främmande ort (efter hvad
jag förstått af Lagen, som jag har här!
Björnson gjorde ju så!) Och så svarar jag skriftligen
.genast antingen i tidning eller broschyr. Bäst i
tidning. Jag tycker inte om att resa hem och
göra reklam, med tablåer på landgång eller
perrong. Min hustru är ledsen och sonen ondt
för tänder. Icke kan jag lemna dem i
fremmande land för en blagues skull. Och icke resa
med dem!
Bäst vore att Ni lät döma Er till böter (ty
då blef det böter!) och jag svarade ändå. Mig
skulle de nog sätta i kurran.
Talade i dag vid Ryske Nihilisten Elpidine.
Han sade att det var idealism att gå i fängelse
och att det vore ju att erkänna att jag var
brottslig. — Nej, protest! menade han. Att göra
sig till martyr i onödan vore bara romantik.
Njuta af sin frihet, begagna den och göra sin
plikt. Han har rätt! Mitt svar på anklagelsen
skall bli lika .ljungande skrifvet från Genève
som under bakrus från fester i Stockholm.–
Farväl så länge. Och tack för att Ni icke
lemnar mig åt mitt öde!
Konsuln var bortrest, och
konsulatssekreteraren vägrade teckna på den
»förklaring» ställd »Till Stockholms Rådhusrätt»
som Strindberg uppsatt, i vilken han
självmant angav sig som författare till boken.
Vägran grundades på att Strindberg icke
hade något pass. — Strindberg avsände
icke desto mindre utan påteckning sin
»förklaring», och, dagen därpå, den 10 :e, lät
han den följas av en namnsedel. Han hade
varit ute och letat efter två svenskar som
skulle kunna bevittna den, men endast fått
tag i en, bokhandlaren H. Stapelmohr, som
-den gången hade en liten bokaffär i
Genève. Som andre man fick en norrman
Thorn Thommesen, »forhenværende
engelsk vicekonsul i Kragerö», tjänstgöra. —
Strindberg lät namnsedeln åtföljas av ett
■brev, i vilket han, med ledning av
tryckfrihetsförordning och rättegångsbalk, trod-
de sig finna ut, att han icke vore
tvungen att komma hem. »Gör det ej
heller», skriver han.
Emellertid, innan ens det första av
dessa Strindbergs brev hem hunnit fram,
hade något inträffat, som åstadkom en
förändring i uppfattningen av vad som måste
göras. — Min far skrev därom till
Strindberg den 9 oktober:
Jag öfverraskades i går af kallelse till
Rådhusrätten, som skaffade mig en sömnlös natt.
Jag kommer just nu derifrån, och denna gång
gällde det då blott en bagatell, nemi. beslaget
och de beslagtagna expl. Jag kommer nu till det
vigtigare! En af domrarna på 6:e afdelningen
Rådman Frans Krook dit målet lottats och der
det skall förekomma den 21 Oktober kl. 11 f. m.
sade mig privatim att i:mo det var rysligt
oförsigtigt att icke ha namnsedel, när det gällde
Strindberg, som jag borde ha förstått förr eller
senare skulle skrifva sig till ett åtal, och 2:do
med mycken bestämdhet, att derest Strindberg
icke hemkommer och inställer sig så blir hr
Bonnier fast! ! !
Detta yttrade han på fullkomligt allvar och
enligt hans öfvertygelse! På min invändning,
att Tryckfr. för. § 1 mom. 8 talar om, att derest
förf:n sjelfmant tillkännagifver sig så är
boktryckaren skild från målet, svarade han med
hänvisning till tryckfr. ord. § 5 mom. 6 »att
de åtalade böra personligen till svars stånda»!
Så står Gudnås saken. Jag börjar nu inse
att der rakt absolut icke finns annan utväg för
mig att komma ifrån ansvaret än att Ni
infinner Er. Domstolen fordrar nog antingen
Strindberg eller Bonnier — och Ni har således som
hederlig karl ingen annan utväg än att resa
hem — och det ofördröjligen så godt först som
sist.
Det gläder mig att Ni ock förklarat det i
telegram till Staaff! Och dessutom — hela Er
framtid hänger ju derpå — ty jag vill
naturligtvis eljest icke ha det ringaste med Er att göra
— och säkerligen ingen annan heller — om Ni
fegt och hänsynslöst lemnar mig i sticket!
Ni förstår att det nu blott är personlig
inställelse som kan duga. Ty en namnsedel kan
ju numera ej åstadkommas — ty dertill fordras
2:e inom Sverige boende svenska medborgares
påskrift (se § 1 mom. 6), och hvem tror Ni vill
nu efteråt skrifva på och ikläda sig
författareansvar?
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
