Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Strindberg, Giftas och firman Albert Bonnier. Av K. O. Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. O. Bo n n i e r
Helt naturligt hade han, under de oroliga
dagarna, innan han visste om målet skulle
komma att föras mot honom själv eller
mot Strindberg, grubblat över vilka av hans
vänner möjligen skulle kunna vara villiga
att åtaga sig jurymannaskapet för honom,
och lika naturligt var det ju, att hans
tankar i första rummet skulle gå till Viktor
Rydberg. —• Det samtal med denne, om
vilket min far anhöll i följande bevarade
biljett, kan helt visst icke ha varit avsett för
annat syfte än att få göra Rydberg en
fråga därom.
Broder Rydberg!
Jag tog mig friheten söka dig, men ser på
din dörr, att du blott tar emot på Måndagarne.
Emellertid skulle du göra mig en särdeles
tjenst om du ville göra ett undantag för en
gång och bevilja mig ett kort samtal i ett för
mig särdeles angeläget ärende, som ej tål
uppskof till nästa måndag.
Vill du vara så vänlig säga mitt bud när
jag får besöka dig — t. ex. under loppet af
Torsdagen — vore jag dig tacksamt förbunden.
Din tillgifne Albert Bonnier.
Det finnes ingen anteckning om vad
Rydberg svarat på min fars fråga, men
jag tror mig veta, att han ville gå min
far till mötes ifall åtalet skulle komma att
gälla Bonnier, men sannolikt icke ifall det
skulle gälla Strindberg. Och att det skulle
i hög grad plåga honom, om Strindberg
ämnade föreslå honom som juryman.
I sitt försvarstal vid det första
rättegångs-sammanträdet tillät sig som bekant
Strindberg att till sitt försvar mot
anklagelsen göra den invändningen, att han icke
hädat Gud, så mycket mindre som han
själv vore deist och nyligen lidit ett slags
smälek därför att han begabbat ateismen.
Och han fortsatte: »Skulle med Gud
menas Kristus, måste jag anmärka att
förne-kelse af Kristi Gudom ej ansetts hittills
som hädelse af Gud. — Så ansåg
åtminstone ej den kommun som både tillsatt
denna domstol och den professor i kulturhis-
toria, hvars förnämsta merit var den
berömda skriften Bibelns lära om Kristus.»
Hur Rydberg uppfattade detta
Strindbergs uttalande inför rådhusrätten
framgår av följande:
Då Strindberg varit i Stockholm några
dagar önskade min far inbjuda honom till
middag en dag i sitt hem. Måndagen den
27 oktober bestämdes. Till samma middag
inbjöd han även Rydberg med fru, nyss
flyttade till Stockholm från Göteborg,
samt sin intime vän, lektor Nils Linder.
Det förefaller som om Rydberg till en
början givit ett halvt löfte att komma men ej
svarat alldeles bestämt. Min far avlät
därför på måndagsmorgonen följande lilla
biljett till Rydberg:
Käre Bror Rydberg!
Tillåt mig att vördsamt påminna dig att det
var till i dag kl. half fem Du hade godheten lofva
äta middag hos mig med Linder och
Strindberg. Min hustru och jag glädja oss åt att få
se Dig, och vi hoppas ännu fortfarande att din
fru icke skall neka oss det nöjet att äfven få
se henne och önska Er välkomna till
Stockholm — allt i största enkelhet och intet kalas.
Då jag af Linder hört att Du befarat att
S—g kanske skulle anmoda Dig om
jurymannaskapet, så kan jag nu försäkra Dig att han
bestämdt icke ämnar göra någon dylik framställan,
så mycket mindre som han visst redan har
antalet fullt. Låt sålunda icke någon dylik farhåga
afhålla Dig från att komma.
Ingen frack — utan i hvardagshabit!!
På detta svarade Rydberg:
27 Okt. 1884.
Broder Bonnier!
Ju mer jag tänkt på din vänliga bjudning,
desto bestämdare har min öfvertygelse blifvit,
att min närvaro idag vid ditt bord endast kan
vara till obehag för öfriga gäster. Det ligger i
sakens natur, att jag för egen del måste tagit
intryck af de mot mig riktade orden i hr
Strindbergs tal inför rådhusrätten, och jag förmodar,
att hr Strindberg sjelf ej kan finna det särdeles
angenämt att komma i personlig beröring med
en man, öfver hvars verksamhet han fällt en
sådan dom. Din vän
Viktor Rydberg.
Obs. Detta är mitt sista ord i saken.
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
