- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
376

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Naturens och människans maskiner. Av E. Hubendick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. H ii bendick

lar dessa märkvärdiga fakta. Huru kommer
det sig,, att arten visar en mekanism eller
ett funktionerande, som är övermåttan
intelligent, under det att individen av
samma art bär sig fumligt för att ej säga dumt
at?

Jag vill då förutskicka ett yttrande av
filosofen och fysikern Bergson. Han
säger : »Livet, sådant det uppenbaras hos en
organism, är i våra ögon en strävan att
avvinna naturen vissa saker.»

Denna korta sats innesluter i sig i själva
verket en fullständig förklaring, men den
är ej så lätt att genast genomskåda. Vi
skola därför taga dessa frågor något
närmare i betraktande.

Den underbara mekanism, som vi finna
hos arten, är resultatet av en
mångtusen-årig utveckling, tillsynes på grund av en
långvarig och noggrann erfarenhet, vars
resultat arten tillägnat sig och anpassat sig
efter. Huru denna erfarenhet förvärvats,
och vilken den kraft är, som förmått arten
att tillägna sig dessa iakttagelser, veta vi
ganska litet om, ja kanske i själva verket
intet. Vi behöva ej heller här sysselsätta
oss därmed. Vi kunna nämligen omedelbart
konstatera att den mekanism som t. ex.
växten tillägnat sig, är av den art, att dess
funktion förlöper rent automatiskt på det
en gång för alla eller för ofantligt lång tid
bestämda sättet. Växten har intet val. Den
kan ej göra annat, och den kan ej heller
underlåta att göra just detta. Även om de
yttre omständigheterna för mekanismens
funktionerande äro olämpliga, så förlöpa
funktionerna, då de inre betingelserna för
deras skeende inträtt. Bergson kallar detta
för den dvalliknande livsformen.

Fullt analogt härmed förlöpa de av det
centrala nervsystemet reglerade
funktionerna hos djuren, även de högsta. Våra
körtlar avsöndra sina sekret
oberoende av alla yttre omständigheter. Taga vi
bort bukspottkörteln hos en människa, så
får hon sockersjuka endast därför att and-

ra automatiska organ ej ändra sina
funktioner med hänsyn till de nya
betingelserna, utan obekymrade av allt annat
fullfölja sina en gång för alla förvärvade eller
»inlärda» funktioner.

Helt annorlunda förhåller det sig med
en del av de prestationer som kunna
utföras av varelser, vilka kommit högre på
livsutvecklingens stege. Vi skola först se
på de varelser, som förvärvat den form
av intelligens, som vi kalla instinkt.

Vad är det t. ex. som förmår en viss
insekt att sticka det djur det utsett till
offer för att lägga sitt ägg hos, att sticka
detta just i nervcentrum, så att det
förlamas men ej dör. Stack han ihjäl djuret,
skulle detta vara ruttet när larven
utkläcktes, och denna skulle få förskämd föda och
dö av förgiftning. Nu är offret blott
förlamat och kan ej avlägsna sig från ägget,
varför den utkläckta larven finner färsk
föda till sitt förfogande.

En viss sorts insekt, en art av de
förlamande steklarna, sticker sitt offer blott i
en punkt, men i denna punkt ligga
rörelse-ganglia ’samlade, och blott dessa
gang-lia. Ett stick i något annat ganglion
skulle kunna medföra offrets död och
dess förruttnelse, vilket det gäller att
undvika. En annan art av dessa steklar,
som »valt» syrsan till sitt offer, vet att
syrsan har tre nervcentra, som bestämma
rörelserna av dess tre par ben. Den
sticker därför syrsan i vart och ett av dessa
centra i en viss given ordningsföljd.
Temat för handlingen är i alla dylika fall .
nödvändigheten att förlama utan att döda.

Vad är det som förmår kalven att
genast efter födseln söka kons spenar?

Vad är det som formar barnet att sa
snart benen kunna bära det försöka resa
sig och gå?

Allt är utslag av samma märkvärdiga,
medfödda kunskap. Vi finna här en
mekanism, som naturen utexperimenterat och
ställt till artens och individens inom arten

376

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free