Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska r o maner och noveller
Av Algot Werin
’LAND YNGRE SVENSKA berättare
har kritiken ganska enhälligt framhållit
Eyvind Johnson som en av de mest lovande.
Han fängslar genom sin stil och sin skarpa
observation, med föredragets lyriska
underton, men han kvarlämnar inte något helt
tillfredsställande intryck. De båda romanerna
»Minnas» och »Kommentar till ett stjärnfall»
voro emellertid så pass intressanta, att man
nyfiket grep efter hans nästa bok Avsked till
Hamlet, med undertiteln »En historia om en
ungdom», i all synnerhet som titeln gav en
anledning att förmoda en slutlig uppgörelse
med den unge man av vulgariserad
Hamlet-typ som vandrat genom hela raden av Eyvind
Johnsons berättelser.
Man konstaterar genast att den unge
mannen är sig lik. Han heter nu Mårten Torpare
och är ett proletärbarn. En förmögen
släkting tar hand om honom och sätter honom
i skola; meningen är att han skall studera
till präst och sålunda fortsätta en gammal
släkttradition. Men han korsar dessa
beräkningar. Tvivel på Guds existens kommer
honom att vackla från universitetet till
Tekniska högskolan, och plötsligt avbryter han
även denna bana och beger sig ut i världen,
till Köpenhamn och Paris, för att omsider
återvända hem och hamna hos sina föräldrar
med avsikt att bli kroppsarbetare. Linjen
sluter sig således följdriktigt, i det att hjälten
återgår till den proletärmiljö som han
lämnat, inte av inre drift utan på annans
tillskyndan. Någon klar utveckling är det
dock inte. Ljuset faller nervöst och ryc-
kigt över Mårten Torpares vingliga stråt.
Det märkligaste som händer honom har
samband med tre kvinnor: en tvillingsyster, som
går till varietén och tidigt slutar sitt
äventyrliga liv, en parisisk gatflicka, som han
förgäves söker rycka från hennes soutenör, och
slutligen en andra syster, som han räddar då
hon är på väg att falla offer först för en
tarvlig förförare, sedan för en religiös
charlatan. Dessa kvinnor ha gett namn åt tre av
bokens fyra avdelningar, vilket torde
innebära, att hjältens öde på något betydelsefullt
sätt är förknippat med deras. Varför så är
fallet förstår man dock inte riktigt. Det
brister genomgående i motiveringen i denna
berättelse med dess hastigt och löst nedkastade
scener. Allt flyter förbi som på en film, och
vad man till slut har för ögonen är ett
fladder av människor och föremål,
rumsinteriörer och gatubilder. När man kommer till en
avdelning som bär rubriken »Möte med
Hamlet», tänker man att nu skall man äntligen
nå en fast punkt i strömmen. Efter
hemkomsten från Paris har hjälten för en tid dragit
sig undan till ett norrländskt samhälle för
att i skogsensamheten lösa världsgåtan. Han
har för länge sedan gjort upp med gammal
religion, och nu kommer turen till våra
dagars livstro. Författaren-idealisten David
Sabel, som håller välmenta Folkets
hus-föredrag om »Den nya människan, den nya
världen och den nya livstron», blir föremål för
hans drift. Själv säger han sig tro på livet
sådant det nuförtiden tar sig uttryck i ett
demonstrationståg eller en fotbollsmatch,
Eyvind Johnson: Avsked till Hamlet. Alb. Bonniers förlag.
Sven Stolpe: 1 dödens väntrum. Alb. Bonniers förlag.
Hagar Olssön: Det blåser upp till storm. Natur och Kultur.
Waldemar HammenhöG: Esther och Albert. Natur och Kultur.
Vilhelm Moberg: De knutna händerna. Alb. Bonniers förlag.
Harry Blomberg: Landets lågor. Wahlström & Widstrand.
Hans Botwid: Det itigen visste. P. A. Norstedt & Söners förlag.
39°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
