Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den fotsida klädnaden. Av Thomas Mann. Översättning av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas Ma n n
delat i två rum genom ett förhänge längs
mittstängerna från den främre till den
bakre väggen. Det ena utgjorde hans privata
förrådskammare: kamelsadlar och
sadelfickor, obegagnade mattor, rullade eller
hopvikta, handkvarnar och annat husgeråd
lågo runt omkring, och läglar med
spannmål, smör, dricksvatten och ur uppblötta
dadlar pressat palmvin voro upphängda
därinne.
Den andra avdelningen var den
välsignades egen bostad och visade i
förhållande till den halvt beduinska, ovissa livsform,
som han fasthöll vid, mycken hemtrevnad.
Jaakob behövde det. Hans motvilja mot att
varaktigt binda sig vid stadslivet hindrade
icke att han ville ha en viss bekvämlighet
när han drog sig undan världen i
ensamhet för betraktelse och för att med sina
tankars arbete tjäna Gud. Gemakets golv
var täckt med filt och däröver med
värmande, brokigt knutna mattor, även
väggarna voro behängda med sådana. En säng
av cederträ, bäddad med täcken och
kuddar, stod på kopparfötter i bakgrunden.
En mängd lampor av lera på utsirade
ställningar, grunda skålar med saxar för
vekarna, brunno alltid härinne, ty det skulle
varit torftigt och föga ha anstått den
väl-s:gnade att sova i mörker, och även om
dagen fyllde tjänarna beständigt på ny
olja, på det att ett talesätt, som dolde en
ond undermening, icke ens i bokstavlig
betydelse skulle kunna tillämpas och man
icke skulle kunna säga att Jaakobs lampa
slocknat. Målade krukor av kalksten
stodo ovanpå det flata locket på en kista av
sykomorträ, vars sidor voro smyckade med
blåglaserade kakelinläggningar. En annan
snidad och med tänkespråk sirad kista på
höga fötter hade däremot välvt lock. Det
saknades icke ett fyrfat med glödande kol,
ty Jaakob var frusen av s;g. Fällstolar
funnos, men de användes sällan till att sitta på,
de voro belamrade med allehanda
husgeråd : ett litet rökelsetorn stod på en av dem,
och ur dess fönsterliknande öppningar
flöto fina rökslingor med doft av ambra,
styrax och harts; en annan stol uppbar
ett föremål som vittnade om ägarens
välstånd, det var ett kostbart verk av fenicisk
guldsmedskonst, en flat skål på ett sirligt
arbetat underrede, vars handtag visade en
musicerande kvinnogestalt.
Jaakob själv satt tillsammans med
Joseph nära tältdörren på några kuddar
bredvid en låg taburett, på vars graverade
bronsplatta brädspelet stod uppslaget. Han
hade kallat sonen till sig för detta
tidsfördriv, vid vilket Rahel förr brukat vara hans
motspelerska. Därute susade regnet ned
över olivträd, buskar och stenar och
skänkte av Guds nåd åt dalens sädesfält’
den fuktighet de behövde för att kunna
uthärda försommarens sol ända till
skördetiden. Vinden smällde lätt med de
träringar vid vilka tältdukens rep voro fästade.
Joseph lät sin fader vinna i spelet. Han
hade med avsikt råkat in i fältet »den onda
blicken» och därigenom blivit så långt
efter, att Jaakob till* sin egen angenäma
överraskning — ty han hade spelat mycket
förstrött — slutligen besegrade honom. Han
tillstod sin ouppmärksamhet och att det
var mera tur än hans egen skarps inn :ghet
som lett till detta slut.
»Hade du icke så tidigt kommit på fall,
barn», sade han, »hade jag ovillkorligen
förlorat, ty mina tankar voro på annat håll,
och jag har säkert gjort många fel, men du
har flyttat skickligt och icke försummat
något för att göra det bästa av din otur.
Ditt spelsätt påminner mig mycket om
Mamis, som så ofta satte mig i klämma.
Både hennes sätt att medan hon funderade
bita sig i lillfingret och likaså några små
listigheter och knep känner jag med
rörelse igen hos dig.»
»Vad hjälper det?» svarade Joseph och
rätade på s:g, han lade huvudet bakåt,
sträckte ut ena armen åt sidan och böjde
den andra t" 11 axeln. »Utgången talar emot
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
