Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gustaf Ankarcrona och Dalarne. En hembygdsvårdargärning. Av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G u staf Ankarcrona och Dalarne
hejda tiden. Frågan blev, om man ute i
bygderna skulle med utgångspunkt från
det egna nå fram till en syn, som kunde
fatta både det gamla man lämnade och det
nya man gick till. Frågan blev, om man
där skulle gå emot det nya utan arv och
historia, när det gällde det egna, eller om
man skulle bli delaktig av den makt, som
minnena ge.
När detta senare skedde, lär man inte
komma ifrån att erkänna, att den svenska
diktning, som steg fram med 1890-talet,
betytt mycket, gjort många meddelaktiga
av sin syn, fört fram många till de
bygder och den ärvda tradition som den
skänkte sitt liv och gav sitt värn. När det
gäller Gustaf Ankarcronas
hembygds-vårdargärning är det påtagligt, att den har
sin djupaste grund i den sinnesinriktning,
som förde 1890-talets skalder fram till de
svenska landskapen. Gustaf Ankarcrona
som konstnär hade, innan han kom till
Dalarne, stannat vid motiv som man hade
motsvarigheter till i nittiotalsdiktarnas
böcker. Bjällerklangen på de snöiga
vintervägarna, festens skimmer från
herrgårdshusens fönster, allmogens strävsamma år
möta oss på hans dukar. Han sökte sig även
hän till det förgångna långt borta,
återuppväckte vikingatid och karolinsk anda.
Han förkroppsligade i sig 1890-talets
stämning och syn, dess avskakande av
vardags-bekymrens ok och dess lust efter fest och
glädje, dess frejdiga mod att leva och dess
romantiska längtan efter ett annat liv än
vardagens.
Gustaf Ankarcronas meddelaktighet i
1890-talets syn och gärning bottnar djupast
i avgörande personliga upplevelser. Sina
första minnen hade han från
bruksherrgården vid Huskvarna, vars stora, ljusa
fasad mot söder så ofta gått igen i hans
tavlor. Det levdes här ett herrgårdsliv i
den gamla stilen, utmärkt av stor
gästfrihet och stark bundenhet vid gammal
tradition. Fadern, brukspatronen Adolf Emil
Ankarcrona, bars till hela sitt väsen av en
svenskhet, som syftade mot det gamlas
bevarande. Han blev, i kampen för det, en
ganska ensam man. För honom voro de
barndomsår, han haft på Runsa gård i
Uppland, den respekt för det
fäderneärvda som han själv uppfostrats i, det som
bestämde hans liv. För de barn, som växte
upp på herrgården vid Huskvarna, var
det faderns berättelser om farfadern,
kammarherren på Runsa, och den tid, han
levde i, som blevo de rikaste
barndomsminnena.
Efter studieår, tillbringade utomlands,
vände Gustaf Ankarcrona mot mitten av
1890-talet på allvar hemåt. I det närmaste
ett årtionde hade han varit borta hemifrån.
Fadern hade gått bort, barndomsriket från
det ljusa Småland vid Vättern hade han
nu blott som minnen. Han såg, hur
herrgårdsfolket lämnade de gamla gårdarna,
han såg hur festens skimmer, som han
mindes från barnaåren, bleknade i den nya
dagens kyliga ljus. Och nu mötte han
1890-talets diktning och upplevde den, så som
en av de minnesbundna hemlösa kunde det.
Först var det Viktor Rydbergs
Vapensmeden som grep honom, han kände igen
hägringstonen över Vätterlandskapet. Så
läste han Gösta Berlings saga och
Heidenstams Dikter. Den konstnärliga uppgift,
som han kände som sin, blev att göra det,
som han bar på som arv och minne,
levande. Så kommo hans målaregärnings
främsta år, burna inte bara av en
skapan-dets utan även av en förkunnandets glädje.
I detta sitt arbete kom han till trakter
av landet, som aldrig hade haft känning
med den herrgårdskultur, som han gått ut
ifrån. Mot slutet av 1890-talet förde hans
väg till Norrland, — han bar därifrån med
sig intryck av den snabbt skeende
industrialiseringen av landsbygden, och den med
herrgårdskulturen jämbördiga
bondekultur, som han sökte efter, fann han
påverkad av denna industrialisering och märkt
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
