Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gustaf Ankarcrona och Dalarne. En hembygdsvårdargärning. Av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Hedliind
Fot. Sordiska Musett.
Detalj från samlingarna
p å Ho l e n.
museala strävanden. Utgångspunkten var
bygdens folk som ett levande och arbetande
folk. Dess slöjd betraktade han inte som
något, som hade sin plats enbart på
museerna, den hade sin uppgift att fylla i dagens
levande gärning. Redan år 1906
formulerades det program, som sedan kom att ingå
i den utredning angående hemslöjdens
tillstånd, utvecklingsmöjligheter och behov
inom Kopparbergs län, som han på
uppdrag av länets hushållningssällskap år 1912
utarbetade. Hemslöjden som billighetsvara
hade inga existensbetingelser. Men som
kvalitetsvara, formad av bygdens folk
efter bygdens egna behov och i bygdens
egen stil, hade den makt att leva kvar.
Den hade en skaparglädje att skänka,
den kunde fylla ett förefintligt behov.
Inom varje bygd borde grunden till en
fortsatt utveckling av hemslöjden vara
bygdens gamla slöjd. Ett studium av den,
av dess betingelser och möjligheter, måste
ge utgångspunkten vid hemslöjdens
pånyttfödelse.
Efter Leksandsutställningen 1904 följde
inom landskapet och i huvudstaden före
årtiondets slut flera betydelsefulla
utställningar av ny hemslöjd, och
hemslöjdsföreningen i Leksand fick efterföljare i andra
socknar. I Mora hade självständiga
initiativ tagits ut ifrån bygden, och det
sällskap, Mora Hemslöjds Vänner, som år
1905 stiftades, byggde främst på det stöd,
som makarna Zorn skänkte. Men Rättvik—
Böda hemslöj de förening, som började sin
verksamhet på nyåret 1909, tog upp och
fullföljde programmet från Leksand.
Sedan ha flerstädes inom landskapet
organisationer för hemslöjden bildats, och, än
viktigare, — lösensorden från
Leksandsutställningen ha nu över hela landskapet så
anammats, att deras syn gått in som den
enda riktiga i folkmedvetandet.
Till de textila samlingar, som i Leksand
gjordes för hemslöjdsföreningens räkning,
fogades snart samlingar belysande bygdens
inredningskultur överhuvudtaget, och vi
.komma nu till en tid, då man nått fram till
att se, att Artur Hazelius’ arbete för
Nordiska Museet och Skansen var ett arbete,
som hade syftning på bygderna och krävde
efterföljd där. I Leksand hade redan 1899
en allmogeman, Jones Mats Persson, efter
initiativ vid Stockholmsutställningen 1897,
börjat samla byggnader och bohagsting
till en liten anläggning. För Gustaf
Ankarcrona stod det klart redan tidigt, att
hemslöjden borde ses i dess gamla miljö och
att hemslöjdssamlingarna krävde som sitt
komplement bygdegårdar, där en fristad
kunde ges åt de minnen av bygdens gamla
kultur, som snart skulle vara helt borta.
Bygdegårdarna skulle vara ett fridlyst
hem för minnena, en skola för kunskap
om egen bygd och eget hemarv och en
endräktens plats i splittringens tid. När nu
hembygdsföreningar började bildas i
socknarna, blev oftast deras första uppgift att
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
