Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gustaf Ankarcrona och Dalarne. En hembygdsvårdargärning. Av Karl Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Hedlund
Tin g.s huset i Leksand. Arkitekt: Gustaf Ankarcrona, iqij—18.
förening. Att inom bygden ha kvar en så
representativ samling som möjligt av allt
vad som av gammalt hört samman med
dess gårdar, blev en strävan som Gustaf
Ankarcrona så småningom kom att ägna
allt större intresse, om den också inte
varit utgångspunkten i hans
hembygdsvårdar-gärning och aldrig blev huvudsaken i det.
Genom sin samlarverksamhet, genom de
studier den ledde till, blev Gustaf
Ankarcrona med åren en av de yppersta
kännarna av Dalarnas materiella allmogekultur.
Han började med hemslöjden, fördes så
in på byggnadskulturens område och har
under det sista årtiondet som sin speciella
uppgift tagit dalmåleriet, vars främste
kännare han är. En första utställning av
dalmålarnas alster ägde rum i Leksand år
1919, den har följts av allt mera
omfattande utställningar 1924 och 1929. De båda
huvudsocknarna för dalmåleriet, Rättvik
och Leksand, ha nu i sina
hemslöjdsföreningars förvar ett rikt och representativt
urval av socknarnas egen gamla
allmogekonst.
En episod från en av Gustaf
Ankarcro-nas färder för att leta reda på det gamla
i bygden må karakterisera det öppna och
frimodiga, som hade makt att övertyga
mera än försiktiga underhandlingar och
klingande valuta. Han hade en söndag hållit
ett föredrag om hembygdsvård i
Vikarbyn i Rättvik, och en av åhörarna, en
gårdfarihandlare och uppköpare av gamla
saker, kom att tala om, mera i
förbigående, att han hemma hade en gammal
underlig träask med djurutskärningar. När
så den togs fram ur sitt gömställe i en
skrubb, såg Gustaf Ankarcrona
ögonblickligen, att det var en fullkomligt unik
sak från tidig medeltid — under
benämningen »kardskäppa från Rättvik» är den
nu vida känd. Den befann sig i en
yrkesmässig antikvitetshandlares ägo, det gällde
att få den kvar inom bygden. Gustaf
Ankarcrona har själv berättat: »Vad var nu
att göra? Jag kände att det var ett
ögonblick, som icke fick försittas. Dyrgripens
detaljer och verkliga rikedom anade jag
ännu blott, men att jag genom snabb handling
måste söka rädda den åt
hembygdsforskningen och framtiden, det fattade jag. Vad
har du varit bjuden för pjäsen då? sade
jag. Ja, en 25—30 kronor t. o. m.–-
Och säljer den gör du inte? Nej. Då vet
jag hur vi ska’ göra, sade jag. Du har un-
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
