Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En polsk författarsilhuett. Av Ellen Wester (E. Weer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellen Wester
tronen, dit folket sedan också kallar honom.
— Det står en mildare luft kring dessa sagor
än kring de nordiska.
Då kristendomen kom in i landet på
900-talet var nog bortröjandet av gammal tro dess
lättaste uppgift, svårare var det för dess
budbärare, den katolska kyrkan, att själv finna
rotfäste. Också för Polen kom Rom tidigt att
stå som den omättlige ulven i fårakläder,
»utplundrande Guds levande kyrkor,
människorna, för att rikta de döda kyrkorna»,
såsom en polsk 1400-talsförfattare säger.
Hussi-tismen väckte en stark genklang i Polen, och
under förra delen av 1500-talet vunno
re-formationsideerna vidsträckt mark i landet,
och en mängd szlachta1 och magnater anslöto
sig till de reformerta bekännelserna.
De dogmatiska frågorna synas emellertid
ha intresserat polacken mindre än det rent
praktiska gagnet av rebellionen mot Rom.
Szlachtan såg i de andliga privilegierna ett
förfång för sina rättigheter, och liksom den
undan för undan frånhände konungamakten
dess privilegier, så strävade den också att
beröva kyrkan dess maktställning. Först under
motreformationen befästes åter katolicismens
välde, och ett av dess starkaste stöd blev vår
Sigismund, den mest katolske av Polens
konungar.
Hur främmande den romerska kyrkan länge
stod i Polen bevisas av att ännu i slutet av
1400-talet funnos där kloster som ej
mottogo polacker och att predikningarna i
städerna ofta höllos på tyska språket. Det senare
förklaras dock av det tyska elementets
oerhörda övervikt just i städerna. Tyskarna
spelade samma roll som hos oss, och orsaken var
densamma på båda hållen: det djupa
föraktet för krämarsysslan. Hos oss utvecklade sig
dock småningom ett inhemskt borgerskap, i
Polen är det först nu, kan man säga, som
detta nya stånd ser dagen. I Krakau fanns ju
sedan gammalt konungaborgen och sedan
1400 ett universitet, men hur föga av ett
polskt centrum också den staden ändå var
kan man förstå därav att Sigismund Vasa
flyttade huvudstaden till Varschau i
Masu-rien, som först 1539 införlivats med polska
kronan och i det övriga Polen betraktades
som en långt efterbliven landsände.
Med tyskarna kom naturligtvis också
tyska språket, och kanske mer än polacken
påverkades av tysken påverkades hans språk
1 szlachta = den polska adeln.
av det tyska. Flertalet ord inom hantverkenas
och handelns områden äro än i dag tyska, och
därjämte röjer sig det tyskspråkiga
inflytandet i en mängd ord och uttryck av alla slag,
så pass poloniserade att endast filologen
skönjer härkomsten.
Det tyska inflytandet kom’ i riktning
nedifrån, i mera parallell linje kom det tjeckiska,
om än tjeckerna länge stodo över Polen i
kultur. Uppifrån och i första hand
naturligtvis genom kyrkans förmedling kommo de
allmäneuropeiska kulturinflytanden, som latinet
bar över alla riksgränser.
Då man hör att det 1110 fanns inalles
trettio böcker i Krakaus kapitelbibliotek, tycker
man att det är ett ganska aktningsvärt
framsteg att det 253 år senare kunde öppnas en
högskola i samma stad med bl. a. åtta
lärostolar i juridik. Sin blomstringstid hade
Kra-kauuniversitetet på 1400-talet och lär då ha
fullt ut kunnat mäta sig med de samtida
lärdomssätena ute i Europa. Men redan på
1500-talet börjar nedgången, och en av
professorerna anger orsaken, då han 1551 klagar att
Krakaus 40 professorer ej sammanlagt hade
i lön vad en enda italiensk professor uppbar.
På 1700-talet hade det en gång frejdade
Kra-kauuniversitetet nedsjunkit till ett »uselt
gymnasium».
Inte ens under sin glanstid fyllde dock
Krakaus universitet bildningsbehovet. De
adliga fäderna skickade sina söner till Prag, till
Padua, till Paris och även till diverse tyska
universitet. Det gällde ju inte bara att
förvärva kunskaper, även »polor», som det hette,
var en viktig sak och vanns säkrast i
främmande länder.
Polackens läggning tycks alldeles avgjort
ha pekat åt det humanistiska hållet, och för
en Kopernikus t. ex. fanns så litet förståelse
i hans hemland, att tyskarna för lång tid
opå-talt ha kunnat annektera honom. I fråga om
de historiska, juridiska och filologiska
disciplinerna var den bildade polacken däremot
säkert inte underlägsen sina samtida ute i
Europa. Szlachcicen var stor latinare. Att
börja med måste han ’lära sig latin för att
kunna hålla kyrkans män stången, vidare var
ju latinet det oundgängliga redskapet för all
kunskapstillägnelse, och slutligen får man ett
intryck att han njöt av den pomp och
festivitas han kunde inlägga i en oration på
romarspråket. Ännu långt in på 1500-talet var
latinet Polens skriftspråk, och när Dantes Divina
Commedia redan låg skriven fanns ännu inte
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
