Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En polsk författarsilhuett. Av Ellen Wester (E. Weer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En polsk författar sil hu ett
lians gliring åt de »granna latinska orden,
som det icke är någon ände på». Värdet av
kunskaper vill han ju visst inte förneka, men
den moraliska förkovran är ändå det
viktigaste. Ett sovrande omdöme sätter han högt.
»Se till att vad du hör inte går in genom
ena örat och ut genom det andra som ett
kopparskrammel, utan allt vad du hör skall
du bära fram till alla våra sinnens fogde och
fogdesa, d. v. s. förståndet och minnet, och
vad fogden dömer vara nyttigt det skall
fogdesan väl gömma i sin kista och försegla.»
»Kom ihåg», slutförmanar han den unge,
»till vad du är skapad och för vad du är
skapad. Ty du är skapad till människa, nästan
till ängel och utrustad med förnuft,
varigenom du vida skiljer dig från alla andra
skapade varelser. Göm inte detta förnuft som
en tätting i en bur utan se till att Gud
får heder och ära av dig, dina vänner glädje
och gamman och du själv aktning och pris.»
Kapitlet om mannaåldern inleder han med
giftermålet såsom den viktigaste av
frågor, »ty här gäller det inte endast ärmen utan
hela rocken». Rationellt lagd som han är, vill
han inte sätta hjärtat till valförrättare men
lika litet den snikna beräkningen. Inte gods
och guld och inte heller en däglig yta får
vara det avgörande utan de goda och
passande egenskaperna: »du skall välja dig en
hustru av ditt eget stånd, av god fostran
och goda och blygsamma seder».
Sedan följer en entusiastisk skildring av
det lyckliga hemmet. Han talar om de
ljuvliga lustvandringarna i trädgården och
arbetet där, hur paret hjälps åt att gräva, så
och plantera och gemensamt glades åt allt.
När de sedan följas åt in är det »som om
var vrå log emot dem», bordet står dukat
med ren vit duk, och rätterna beskrivas med
ett inte blott kulinariskt utan rent estetiskt
välbehag. När så barnen, »de odygdiga
gossarna och de små söta flickorna», komma in
och »springa och kvittra kring bordet likt
fågelungar», då är fröjdemåttet rågat.
Men det finns också mycket som
medelåldern har att taga sig till vara för. Där är
bland annat det »grå högmodet». Se bara
på honom, säger Rej om den högfärdige, där
han går i sitt brokiga lullull. Han tittar inte
åt folk, ser bara sig själv och sin egen
skugga, spottar, hostar och harklar, fast han inte
behöver det, drar handsken av den hand där
signetringen sitter, aktar på vart steg han
tar och tittar sig om efter uppvaktningen. —
M i k o t aj R e j.
Litografi från 18oo-talet efter okänt äldre
original.
Vad har det där usla fäet att yvas över? —
Dryckenskapen är en annan fara som lurar,
och Rej har givit en av litteraturens mest
drastiska och mest på kornet träffande
skildringar av den druckne, hans yttre, hans
åthävor och hans mentalitet.
Hans skildring av modeväxlingarna och
deras försvarare är också dråplig och lika
tilllämplig än i denna stund. Om ock
modenarren hittar på tio olika mod i en vecka, har
han skäl att anföra för vartenda ett. »Är
kragen så lång att den räcker till bältet,
heter det att just så skall det vara, det
skyddar för kylan, och får man ett rapp på
ryggen svider det inte så illa. Skärs åter
kragen bort helt och hållet, heter det att just
så skall det vara, man kan vända huvudet
obehindrat och det skaver inte i nacken.» O. s. v.
alla tio modeväxlingarna igenom.
I ett sammanfattande avsnitt om flärden
klagar han, att allt som göres i världen görs
för kroppens skull. Hör hur det knackas och
hamras och slamras, se allt rumor på
vartenda torg. Men i den ädlaste av verkstäder,
den där det skulle arbetas för den arma
själen, så skamfilade och rostiga alla verktygen
där ligga!
I en karakteristik av de olika slagen
vänner skymtar som så ofta hos Rej embryot till
den nutida romanförfattaren. Då han beskri-
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
