Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsminne. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
Svensk os ti ti die f ar ar e. Detalj
nr oljemålning från i j o
ettal e t s slut.
Göteborgs Museutn.
åter upp både under Karl XI :s och Karl
XII :s tid.
Trots de ständiga krigen, vilka icke blott
togo i anspråk de penningmedel, som
kunde ha blivit insatta i liknande företag,
utan även i mycket stor utsträckning de
fartyg, som kunnat användas därtill, var
tanken på en förbindelse österut ständigt
levande i svensk handelspolitik. Med den
närmare Östern — Persien och Armenien
— hade man redan vid 1600-talets början
sökt handelsförbindelser över
östersjö-hamnarna och Ryssland. 1687 anlände en
armenisk expedition denna väg till
Stockholm medförande bl. a. stora kvantiteter
silke. I utbyte vann svenskt kläde
avsättning i Persien. Denna expedition följdes
sedermera av andra. Men just då
betingelserna för denna över land gående han-
del syntes som mest lovande,
tillintetgjordes den genom det stora nordiska krigets
utbrott.
Under Karl XII :s sista år och
omedelbart före hans clöd hade från piraterna
på Madagaskar upprepade förslag
framkommit, varuti dessa ville ställa sig
under den frejdade krigarkonungens beskydd
och i utbyte erbjödo penningar och
fartyg till hjälp för Sveriges handel på
Ostindien. Något avgörande i saken blev
dock aldrig träffat. Dë gamla
ostindiska kompanierna fingo emellertid 1722
en ny konkurrent med det nystartade
Ostendekompaniet. Samtidigt utverkade
här hemma statssekreteraren D. N. von
Höpken en oktroj för ostindisk handel.
Tiden var likväl ännu icke mogen därför.
Inom rådet, ständerna och utskotten
fördes saken dock ofta på tal. I ett utlåtande
1723 yttrar Sekreta Utskottet, att »om
något tillfälle att öppna fart och handel
till Ostindien eller på några ditåt belägna
öar och länder erbjöde sig, så vore sådant
visserligen värt att prövas, jämväl om det
skulle ske med någon publici kostnad,
allenast därpå icke mera vågades än
riksens krafter medgåvo».
Sedan Ostendekompaniet suspenderats
1727 och 1731 helt upplösts, fingo de
svenska planerna vind i seglen. Redan
von Höpken hade för sitt handelskompani
till största delen utländskt kapital bakom
sig, särskilt holländskt och engelskt. Detta
drogs emellertid tillbaka på grund av oron
på penningmarknaden och företaget
kunde därför aldrig starta. Då
Ostendekompaniet nedlades, löstes däruti placerade
penningar och det är sannolikt dessa,
som köpmannen Henrik König har
bakom sig, då han efter ett par fåfänga
försök äntligen den 14 juni 1731, för två
hundra år sedan, erhöll oktroj gällande
för femton år framåt att idka sjöfart och
handel på Ostindien, till alla på andra
sidan Goda Hoppsudden belägna hamnar,
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
