- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
474

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsminne. Av Sven T. Kjellberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven T. Kjellberg

arbeta förslag till ny oktroj. Broman och
Plomgren förenade sig med det gamla
Compagniet, varefter konkurrensen blott
omfattade två anbud. Som Arfvedssönerna
bl. a. redan hade monopol på sillfisket och
den västindiska handeln, varmed de föga
uträttat, ansåg kommissionen det vara
säkrast att hålla sig till det gamla
Compagniet. Detta erhöll ny oktroj för en
tidrymd av tjugu år.

De nya privilegierna visade betydligt
höjda avgifter. Staten betingade sig nu
femtiotusen daler silvermynt för varje
lyckligt återvändande fartyg, varjämte bl.
a. Konvojkommissariatet skulle ha
sexhundra daler. Styrelsen, som tidigare
bestått av tre direktörer, ökades nu till sju.
Vid dessas sida ställdes tolv
huvudparti-cipanter, utvalda bland Compagniets
största intressenter. Dessa verkställde revision
av räkenskaperna. Bland förmånerna må
särskilt nämnas rätten till eget skeppsvarv
i Göteborg samt att oberoende av skråen
hålla egna från alla utskylder befriade
hantverkare.

Gång efter annan lyckades likväl
Compagniet skaffa sig frihet från betalningen
till staten. 1749 erhöll man sålunda
befrielse från avgiften för skeppet Göta
Lejon, som skulle avgå till Suratte.
Härmed hade man slagit in på en
synnerligen lockande väg och Compagniet sökte
hos ständerna fortsatt befrielse, varvid
direktionen visade en i hög grad driven
politisk förslagenhet. De utländska
kompanierna hade, framhöll man, nu mycket ökat
antalet av sina skepp, vilket medfört en
ökning av priserna i Kanton men en
sänkning i Europa. För de utländska
konkurrenterna, som hade fasta fonder, betydde
ett eller annat års förlust icke så mycket,
men för svenskarna, som blott hade det
för varje resa gjorda sammanskottet,
kunde en förlust betyda, att intressenterna
drogo sig tillbaka. Ett nytt kompani hade
sett dagen i Emden, varigenom ställnin-

gen syntes än vanskligare. Om därför icke
befrielse från statsavgiften kunde
påräknas, såg sig Compagniet nödsakat att
nedlägga rörelsen. Kommerskollegium
tillstyrkte befrielse under hänvisande till att
staten eljest riskerade de tre tunnor guld,
som Compagniet årligen tillförde
statskassan. Ständerna läto även 1752 beveka sig
och meddelade befrielsen. Compagniets
framställning ställes i en egendomlig
dager, då man tager i betraktande, att ett av
dess fartyg samtidigt hemkom med en
last, som i rent netto gav 103 procent. —
En viktig nyhet genomfördes påföljande
år, då Compagniet utfärdade en inbjudan
till aktieteckning för att därigenom
erhålla en fast fond. Minsta teckningen var
femhundra daler silvermynt. Huru stor
den tecknade fonden blev är på grund av
sekretessen omkring Compagniets affärer
icke känt. Mer än 60 % av de tecknade
aktiernas värde behövde likväl aldrig
inbetalas.

Den andra oktroj en hade sålunda
kunnat glädja sig åt ständernas bevågenhet
och åt en stabilisering av de ekonomiska
förhållandena. Utdelningarna voro nu
visserligen ej så höga, men affärerna kunna
dock sägas ha varit goda. 1758 och 1768
utdelades 25 1762 15 %. Lägst voro
åren 1759—1760 med 6 %.

Med de alltmer försämrade
statsfinanserna började myndigheternas bevågenhet
avtaga. 1760—1762 års riksdag
ifrågasatte skeppsavgifternas återinförande.
Oktro-jen började lida mot sitt slut och
Compagniet gjorde ständerna ett anbud av fem
tunnor guld för förnyad oktroj. Man fann
emellertid detta anbud alltför lågt, särskilt
i betraktande av att staten under den
gångna tiden gjort en förlust på tjugu tunnor
guld, d. v. s. två miljoner daler
silvermynt, på efterskänkta avgifter. Riksdagen
antog därför ett frikostigare anbud,
inlämnat av generalmajoren Fabian Löwen
och brukspatronen Robert Finlay.

474

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free