Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsminne. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
upphjälpas och förkovras. Hitintills hade
allt anseende och all ära tillfallit
ämbets-mannaklassen och handelns folk fått stå
tillbaka. Nu skulle ärones väg »vändas
från den martialiska till den borgerliga
håg». En mening som ständerna livligt
biträdde. Köpmannen blev symbolen för det
alltmer förborgerligade 1700-talet. »Det
gives få människor, som hava bättre
tillfälle att visa människokärlek och att
gagna samhället än en köpman. Och därför
bör man i allmänhet mera förvara minnet
av dem, som på sådant sätt gjort sig
utmärkta», framhåller handelsintendenten
Johan Liljencrantz i ett presidietal inför
K. Vetenskapsakademien år 1770. Denne
var för övrigt en god exponent för den
vetenskapligt kringsynte och organisatoriskt
inriktade ämbetsman, som frihetstiden
fostrade. Liljencrantz, som från o frälse steg
till greve och riksråd, var en av Svenska
Ostindiska Compagniets direktörer, där
han efterträdde riksrådet C. F. Scheffer.
Compagniets direktion uppvisar under
tidernas lopp en rad av lysande namn inom
ämbetsmannaklassen och framförallt inom
handelsvärlden. Här sitta presidenten
friherre Carl Erie Lagerheim,
landshövdingen friherre Patrik Alströmer,
överceremonimästaren Carl Broman, excellensen
greve Samuel af Ugglas m. fl., men
naturligtvis främst handelns män sådana
som den förste oktroj innehavaren Henrik
König, göteborgsköpmännen Niclas
Sahlgren, Abraham Grill, ]Martin Holterman,
Magnus Lagerström, David af Sandeberg,
William Chalmers, Niclas Björnberg, Nils
Ström, Bernt Harder Santesson, Gustaf
Tham, Laurens Tarras och
stockholmsköp-köpmännen Anders Arfwedsson, Frans
Bedoire, Robert Finlay, Carl Adolph
Gre-vesmühl, Johan Abraham Grill, Carl
Gottfrid Küsel, Anders Plomgren, David von
Schinkel m. fl. Colin Campbell har
tidigare blivit omnämnd i samband med
Compagniets bildande. Beträffande de flesta av
dessa togo de styrande Backmansons råd
ad notam och hugnade dem med
commer-seråds titel. Sålunda blevo efter den fasta
fondens inrättande alla direktörerna
försedda med denna titel, en nåd som Sekreta
Utskottet några år senare ansåg sig böra
inskränka genom förklaringen, att denna
rang icke självfallet skulle medfölja
direk-törskapet, utan blott tilldelas synnerligen
förtjänta direktörer.
Direktörerna intogo också en
maktställning inom Compagniet, som på sitt sätt
ställde dem utanför landets lagar.
Privilegierna voro i de flesta fall personligen
utfärdade för dem, vid vakanser
kompletterade de sig själva, all bokföring var
hemlig och till en början utsågo de själva sina
revisorer. Sålänge den ostindiska handeln
blomstrade var direktörskapet en
synnerligen inbringande befattning, som livligt
eftersträvades och som tydligen även
kunde säljas med betydande vinst. 1806, då
den sista oktrojen beviljades och
Compagniets huvudkontor förlades från Göteborg
till Stockholm, var det slut med denna
maktställning, och direktionen
förvandlades till en styrelse bestående av ordförande
och fyra ledamöter. Men då hade
Compagniet redan sett sina glansdagar försvinna.
Över tjänstemännen hade direktörerna
oinskränkt makt. Genom skriftlig ed måste
dessa förbinda sig till lydnad utan
gensägelse, såvida de icke ville förfalla till den
plikt och straff, som direktionen kunde
ådorna. I gengäld synes Compagniet på ett för
sin tid aktningsvärt sätt ha tagit sina
underordnade om hand. Understöd
utbetalades till dem, som i dess tjänst blivit
oförmögna till arbete liksom till de
efterlevande. En viss procent på
försäljningssumman vid auktionerna lades till den s. k.
armkassan, ur vilken änkor och orkeslösa
uppburo understöd.
Det var en ansenlig stab, som medföljde
en ostindiefarare. Såsom Compagniets
särskilt betrodda män, på vilka ansvaret
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
