Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsminne. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Ostindiska Compagniets 200-årsmin ne
av den utförda lastens försäljning liksom
inköpandet av returlasten vilade, funnos
till en början fyra, sedermera oftast två
superkargörer ombord. De bildade ett råd,
som sammanträdde under resan för att
bestämma vilka hamnar, som skulle angöras,
när fartyget skulle gå till segels o. s. v.
Härvid fördes protokoll, vilket jämte
diarium, kassaböcker, kontraktsböcker m. m.
överlämnades till direktionen vid
hemkomsten. Genom sin tjänstgöring skaffade sig
superkargörerna i allmänhet icke blott en
god förmögenhet utan även en erfarenhet
och insikt i de ostindiska affärerna, som
gjorde dem dugliga att sedermera inträda
som direktörer i Compagniet. På så sätt
avancerade bl. a. William Chalmers. Jean
Abr. Grill, Michael Grubb, Christian och
Per König, Olof Lindahl. David af
Sandeberg, Gustaf Tham och Jacob von Utfall.
Under de båda första oktrojerna upptaga
listorna företrädesvis utländska namn
såsom Irwin, Pike, Barry, Morford. Flera
av dessa utlänningar naturaliserades och
deras släkter kvarleva ännu i Sverige.
Genom maktfullkomligheten hos
superkargörerna, vilka kaptenen vid vite av en
månads lön och privilegiepenningarnas
förlust hade att »hedra och vörda», var ju
dennes chefställning ombord kringskuren.
Fartyget var närmast att betrakta såsom
ett krigsskepp och kaptenerna ombord
voro ofta marinofficerare. Förseelser
bestraffades av kaptenen eller en krigsrätt, som
dömde efter sjöartiklarna. Skeppets
beväpning skulle under resan hållas i gott
stånd och folket övas medelst exercis.
Skeppet Göteborg, som förliste på
Alvs-borgsfjorden 1745, förde 30 kanoner,
vilket under äldre tider synes vara det
genomsnittliga antalet. Såsom vi tidigare sett
kunde fartygens stridsduglighet vid
många tillfällen vara nog så behövlig. Om ett
fartyg angreps av sjörövare i de
ostin-diska farvattnen och besättningen lyckades
avvärja detta, erhöll den två månaders
extra hyra och de stupades anhöriga det
dubbla. Lemmalytta fingo underhåll för
livstiden och de tappra, som utmärkt sig,
belönades särskilt.
En förteckning från 1750-talet upptager
utom kaptenen följande besättning: 5
styrmän och lärostyrman, skeppsskrivare,
skeppspräst, 3 fältskärer, buteljerare,
hovmästare, konstapel, högbåtsman, 2
båtsmän, 3 timmermän, snickare, kajutkock,
skeppskock, kypare och kyparemat, smed,
segelmakare och segelmakaremat, 6
kvar-tersmän, kadetter, matroser, j ungmän,
skeppsgossar — i allt 100—150 man
beroende på skeppets storlek. Under den
första oktrojen varierade denna mellan
500 till 1,000 ton, under den fjärde
mellan 750 till 1,250 ton. Skeppet Finland,
med vilket skeppsprästen Jacob
Wallenberg, författaren till Min son på Galejan,
företog färden till Ostindien 1770—1771,
hade en dräktighet av omkring 1,100 ton.
Enligt privilegierna skulle fartygen vara
byggda eller köpta inom landet. Kölarna
till dessa fregatter torde också i de flesta
fall ha blivit sträckta på svenska
skeppsvarv, om man medräknar Österbotten. De
flesta byggdes vid skeppsvarven i
Stockholm. Här fanns det Lothsackska varvet
på Djurgården, där handelsborgmästaren
och direktören i Compagniet Gustaf
Ivier-man under en lång följd av år hade
ledningen, samt det av Abraham Grill 1715
grundade varvet Terra Nova, som under
Claes Grill blev av stor betydelse för det
svenska skeppsbyggeriets utveckling
—båda dessa Grillar voro för övrigt direktörer i
Compagniet. Även i Göteborg byggdes
ost-indiefarare. I mitten av 1700-talet
arbetade här Fredrik Henrik af Chapman, som
genom sin verksamhet kan sägas ha inlett
en ny tid i det europeiska skeppsbyggeriets
historia. Compagniet hade i denna sin
huvudstad även egna varv och verkstäder.
Icke minst för det svenska skeppsbyggeriets
utveckling blev det stora handelsföretaget
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
