Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Axel Lundegård. 1861—1930. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Lundegård
Prästgården i Hörby. Oljemålning av Justus Lunde gård.
Tillhör frti Jeanie Lundegård.
pletterar slutligen bokens provkarta av
åttitalsmotiv. I all sin anspråkslöshet är
Lundegårds debutsamling en av de
åttitals-böcker som bibehållit sig bäst.
Teoretiskt fördes Lundegård i motsats
till den moderata Ernst Ahlgren ut i
åttitalets yttersta vänsterflygel. »Modern
ända till vansinne i teori» kallar honom
Karl August Tavaststjerna, som stötte på
honom i Köpenhamn, där Lundegård
under årtiondets senare år vunnit insteg i
själva den litterära generalstaben kring
Georg Brandes. I motsats till de flesta
accepterade Lundegård ivrigt även
realismens enfant terrible, den norske
bohemförfattaren Hans Jæger, och startade en
turné med ett protestföredrag mot
beslag-läggandet av dennes 1885 utkomna roman
Fra Kristiania-Bohemen. I en planerad
roman med titeln Årstider synes Lundegård
själv ha ämnat att liksom Jæger ta till
orda för »den fria kärleken». Arbetet
skrinlades emellertid på grund av Ernst
Ahlgrens kamratkritik.
Oemotsvarigheten mellan denna
teoretiska radikalism och det i grunden
svärmiskt romantiska temperament, som
trädde i dagen i hans senare böcker, synes
snart nog hos Lundegård ha alstrat en
stark förstämning och improduktivitet,
som återspeglas hos den unge författaren
i den av Ernst Ahlgren och honom
gemensamt skrivna romanen Modern. I en
samtidig anteckning säger Ernst Ahlgren, att
det framför allt var vanan »att anse även
den starkaste och naturligaste känsla som
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
